Hur kan en person som älskar att träna tycka att det är så otroligt jobbigt att ta sig uppför fyra trappor?
Säga vad man vill om det positiva med vardagsmotion, men ärligt talat, jag är lat. Innerst inne är jag en liten latmask som inte gillar att varken promenera eller gå i trappor. Ganska underligt att jag blivit så träningsberoende (och tur!?) Jag älskar att träna men den motion som sker till vardags räknas inte som ”träning” för mig. Inget flås, ingen muskeltrötthet, ingen känsla av att ha ”gjort nåt”. Och då kan jag lika gärna vara utan.
Kanske skulle jag uppskatta vardagsmotionen mer om jag inte tränade typ varje dag. Och kanske skulle de fyra trapporna inte vara så extremjobbiga på kvällen om jag inte tränat precis innan jag skulle ta mig upp för dem…
Ps: missförstå mig rätt. Jag e för fasen doktor och förespråkar motion i alla dess former. Vardagsmotion is the shit. Just not for me.
Fast i min värld är det där helt rätt Lisa! Tränar man mycket ska man inte ta trapporna för man behöver vilan bättre då. Så ser jag det och jag tar oftast inte trapporna!
Haha, vad skönt att höra att det inte bara är jag som är latmaskig!:P
Däremot går jag ALLTID i rulltrapporna. Sthlms-stress-syndrom?…
Kalla det vardagsrörelse i stället för vardagsmotion så kanske det blir enklare och naturligare.
Jag har fått jobba enormt med det där tänket. För jag inbillade mig också att ”jag som tränar så mycket kan vara slö i vardagen” Fast jag har också förstått att det inte är så. De negativa aspekterna av långvarigt stillasittande är lika stor för mig. Om inte annat så fattade jag när jag bytte arbete. Jag fortsatte träna lika mycket men gick från att springa runt som en skållad råtta på arbetstid och bara sitta ner på toaletten. På mitt nya jobb satt jag 8 h inkl toabesöken. Ändrade inte min kost, men ändå fick jag problem med att fläsket satte sig på typiska ”metabola” områden. Dessutom försvagades höfter, knä, fotleder skrämmande snabbt. Efter 6 månader gick jag mer eller mindre in i en identitetskris, jag förvandlades långsamt till en ”kontorsråtta”. Så jag gick mot alla normer och började leva jävelen inne på mitt kontor en gång i timmen! Och jag tar alltid trappan, nu är det automatiserat.
Jobbar fortfarande mot latmasken, det är nog ett livstidsprojekt i mitt fall.