Ohyes. En hel vinter har cykelbyxorna (alias, blöjbyxan) legat djupt nerpackad i en flyttkartong. Men idag var det dags.

Börjar nästan vänja mig vid hur fula de är.

I sann Lisa anda gav jag mig iväg sent på dagen efter att ha sovit för länge. I lika sann Lisa anda lyckades jag även göra en total-vurpa efter ca 1km. Vid västertorps trafikplats hade jag lyckats glömma att jag spänt fast fötterna riktigt hårt i fot-korgarna. När jag plötsligt skulle stanna för en bil hann jag inte få ut vänsterfoten i tid. Jag föll som en fura. Hahaha. Låg och krälade där på asfalten ett tag. Svor, skrattade, fick ur fötterna, och cyklade till sist vidare. Lätt uppskrapad och med en ömmande handled.

Själva passet var inget att hurra för direkt. Haha. Tempot var ojämnt och mestadels långsamt. Men det blev långt i alla fall. Något ofrivilligt… (Hur lyckas jag alltid tappa bort mig i Haninge??) 69km på tre timmar. Jag insåg att det kommer att ta ganska lång tid för mig att cykla 150km om en månad;)…

Så vilse ibland. Men hittade till sist Gamla Nynäsvägen och lyckades ta mig till Älvsjö.

Nu känner jag för en helkroppsmassage. Ont lite överallt, hehe, men speciellt i handleden. Och nacken! Egentligen är jag inte alls så trött rent muskelmässigt, men det känns att kroppen är ovan med aktiviteten! Måste lära mig att pressa mig mer när jag väl får chansen på landsvägarna, som det var nu blev jag mest flåsig i uppförsbackarna. Det fanns iofs några såna längs vägen, och det är då det märks att man är svag i benen…

Kom igen nu cykel-låren, jag behöver er. Grow.

Nu är det glassning på verandan och middag hos föräldrarna som gäller. Someone feed me please.

Ps: Glad första Maj för tusan!!