Ok. HUR fasen blev det 16e maj så fort? Insåg just att det är mindre än en månad kvar till den 9e juni, då jag (på något sätt) ska lyckas cykla 150km. Helst utan att varken få kramp, ryggskott eller ett psykiskt sammanbrott.
Ett långpass hittills. Bravo. Så hur ska man råda bot på allmänna ångesten? Man köper saker.
Cykelskor. Finally. Förhoppningsvis lyckas jag lära mig hur man får ur fötterna ut pedalerna. Annars blir det fler blåmärken och sår…
I måndags shoppade jag loss. Nya däck, pedaler och skor. Jäkla materialsport. Haha. Lättade dock ångesten litegrand för stunden. I tisdags mördade jag mig själv på motionscykeln på gymmet. 2 timmar, varav 1 timme var med puls över 165. Efteråt kändes det som att jag sträckt båda baksidorna av låren. Jag kröp hem. Botade också Vätternångest.
Ikväll har jag myst. Med en lammunge/hund. Och hennes matte.
Hundvänligt cafe i Skrapan på söder. Smidigt med en hund som man kan ha i knät. Och som inte viftar ner allt och alla med sina galna svans:)
Mysandet lindrade för stunden. Men jag tror jag behöver nöta lite mer cykel-ass i helgen för att bli helt lugn…
Kul att bloggen är tillbaka! Undrade lite vad som hänt med den:-) Vad söta ni är förresten, både du och hunden. Hihi.
hahas. Ut med dig! (Och cykeln)
kommer säkert gå jättebra:)! och visst är det fint när man kan shoppa bort lite av ångesten, sen blir det roligare att träna också när man har nya prylar:)
Johanna: tack:) Ja jag försvann lite där ett tag kändes det som…
Ingmarie: I will!
Beccster: shopping botar det mesta! Problemet e att cykeln fortfarande e en tant-cykel. haha. Trots pimpning med nya däck… xD
Är verkligen ASDYRT med cykel! Har precis shoppat loss massa jag med…Blir att sälja rumpa eller leva på nudlar ett tag
Har oxå funderat på hur jag ska fixa 15 mil på Hoj!