Två dagars summerburst har passerat och jag har nästan mer ont kroppen idag än jag hade för en vecka sedan efter halvvättern, hahaha. Syrran uttryckte igår morse när vi vaknade mörbultade: ”Att dansa till house är som att plötsligt börja hoppa grodhopp utan att värma upp innan”, och det stämmer ganska bra… Hela Stadion bestod hur som helst av en enormt stor grodhoppande fest. Det har varit roligt. Väldigt roligt.

Syrran i fredags. (Haha, hon trodde nog minsann inte att hon kom med i bilden…)

Det kom en del regn på fredagen, men vi lyckades hålla oss undan det värsta genom att tränga oss in i ett tält. Tillsammans med 500 andra. Tältet välte nästan. Resten av tiden var det uppehåll, och det fanns liksom ingen risk att frysa i de stora folkmassorna.

Håller hårt i varandre trängsetältet. ( Men när bilden togs hade vakterna i princip  slängt ut alla andra:)…)

Lördagskvällen. Önskar att jag kunde beskriva känslan och upplevelsen. 

Löpargänget (o syrran!) samlat på lördagen.

Det har alltså varit en fantastisk helg. Vi har dansat en hel del och idag har vi nog alla lite smått ont i kroppen:) Jag har förresten funderat på om det är en slump att det är löpartjejerna som samlas för att dansa loss till house en gång till (efter Swedish house mafia.) På något sätt finns det vissa likheter mellan att träna och att släppa loss totalt till musik, man upplever liksom ett lite liknande endorfinrus!

Bandet klippt…

Lite tråkigt att det är över såklart, men det blir fler konserter o spelningar för mig i sommar har jag en känsla av:) Och förresten: Ryggen lever ännu!