De senaste dagarna har jag valt att ge jobb-cyklandet en ny chans. Testade en gång innan semestern och insåg att man faktiskt förlorar tid på att cykla genom stan. Så mycket trafikljus, bilar, cykelbanor som försvinner och köer av cyklister att jag tröttnade totalt. Skulle ärligt talat kunna skriva ett helt inlägg om vilken kalabalik som råder i Stockholms jäkla cykeltrakfik. I hated it.

Men nu tänker jag alltså försöka igen. Ser det som ett sätt att förlänga sommaren och spendera lite mer tid utomhus och ska försöka att inte varken bli överkörd eller få ett nervöst sammanbrott…

Varje morgon hatar jag i princip mitt idiotiska tilltag att cykla till jobbet. Är nämligen så extreeeemt seg när jag sätter mig på cykeln vid sjutiden att jag knappt orkar trampa. Det är väldigt svårt att cykla snabbt när man är halvsovande, så det går långsamt:)

Tur i alla fall att jag börjar färden med en skön, lång nedförsbacke mot Liljeholmen. Och lagom till södermälarstrand brukar jag vakna till liv!

Godmorgon södermälarstrand:) Min väg är minsann ganska vacker!

Har dock ganska svårt att se transportcyklingen som träning, så idag när jag kom till gymet så satte jag mig på motionscykeln. Hahaha. Så ironiskt. (Snacka om att jag blivit totalt cykeltokig.) Men sheisse vad tungt det gick idag, det känns verkligen att man cyklat sjukt mkt de senaste dagarna. Efter lite styrka skulle jag cykla hem, och benen ville inte riktigt lyda mig… Hehe.

Biking home, från Västertorpshallen! Inser att lappen från Vättern sitter kvar, haha. Dags att klippa bort.

Glad och mör ikväll alltså. Imorrn får det fasen bli styrka på gymet. Inte cykel. Hahaha. Det kommer nog att ta lång tid att komma till jobbet imorrn…