Festivalhelgen är slut och vi har åter kommit hem.
Som alltid när man är med om mycket på kort tid så känns det som att man varit borta i minst två veckor, santidigt som det känns om att tiden formligen flugit fram. HUR kan det vara så? Någon sorts underligt tidsfenomen, typ ”tidsvilla”, måste det vara.

Roligt har det varit, och jag vill TACKA alla (speciellt Sara) för en underbar helg och för ett enormt varmt omhändertagande:) I will be beck!

HELGENS

Stämningshöjare: Håkan Hellström-konserten

Överraskning: Omar Souleyman. Typ Swedish House Mafia goes Mellanöstern. Vilken sjukt drag framför den scenen alltså.

Pinsammaste: Miguel. En artist som är så självupptagen har jag sällan skådat, hahaha. Han trodde nog nästan att han var Michael Jackson

Bästa: helt klart ”The Knife”-konserten. Alla var som i trans.

Största Knak: Min rygg.

Hann med ett bålstyrkepass en ”morgon” (dvs kl 14.00 typ). Väldigt välbehövligt efter 12h stående/hoppande/dansande dan innan!

Efter fem timmars bilkörande igår (jag var den enda med körkort) så var jag helt bombad, haha. Men nu har jag sovit en hel fantastisk natt och känner mig lite mer återställd. Är SÅ glad att jag har en veckas semester nu för att försöka återkomma till normal status o vila upp mig lite. Hehe. Och idag ser jag fram emot att skaffa mig rejäl träningsvärk!!

Ps: Är som en liten barnrumpa som varit på gröna lund. Vill inte riktigt skiljas från mitt band…