Att wetvesta utomhus, under en knallblå himmel i fantastiskt sällskap är inte helt fel. Man skulle kunna kalla det terapi: Träningsterapi. Solterapi. Samtalsterapi. Hehehe. Livets alla små (och stora) problem avverkas där i poolen, medan benen nästan trampar av sig själva. Välkommen hem kära Ingmarie!

Igår gnällde jag över att det kändes som att hösten var här. Idag kändes hösten plötsligt låååångt borta. Efter att träningssällskapet dragit från badet låg jag kvar och fick istället solningssällskap:) Wetvesten fick återigen jobba…

Wetvesten har frekvent använts som sol-kudde den här sommaren. Bra betyg på vädret!!

Kan kanske vara så att det här var den sista riktiga stekardagen, men jag är tacksam. (Och fejan är röd. Igen.) Har upptäckt att det inte krävs så mycket för att göra mig nöjd o glad; Ge mig bara sol o vänner. Och träning förstås:) Idag lyckades jag till och med (…trumvirvel…) köra dubbelpass! Hann nämligen in på gymet för lite rehabstyrka. Hallelujah! Det var ju liksom lika bra att gå in efter att huden börjat lukta svagt av bränt bacon. heheh.

Det är i alla fall helt sjukligt underbart att ha så mycket tid att bara hänga omkring. Nu väntar tjejkväll… Jag önskar att jag hade semester lite oftare. Typ alltid:)

Ps: HURRA!! VM-guld. Aregawi, vilket löpsteg…