Idag fick jag ytterligare ett infall.
Lukten av höst fick mig att längta till skogen, helt enormt mycket. Så jag ringde Joh-Anna, min gamla Huddinge-klubbkompis…
Vi två var minsann stammisar i segeltorpsskogen. Det var så himla länge sedan nu, men idag blev jag påmind om hur underbart löpning är, och hur lätt det kan vara att få till enormt rolig träning tillsammans. Ett samtal, och sen stod vi båda ombytta o redo vid spårets start 30min senare.
Tillbaka i segeltorpsskogen. Underbara terrängstigar!
Jag förstår inte att tanken inte slagit mig tidigare: terränglöpning var sättet som jag kunde komma tillbaka från löparknät. Varierande löpning, där man måste koncentrera sig på varje steg man tar. Jag älskar terräng, och jag hoppas att kärleken kommer att bli besvarad framöver.
Jag och Joh-Anna i en immig iPhone-lins. Åter i skogen:)
3km-spåret blev det idag, och det var helt underbart. När vi vände tillbaka mot parkeringen igen önskade jag nästan att vi tagit 5km, men det här var en sansad start:) Under själva löpturen fick jag lite ont i höftböjarna, men efter stretchpaus släppte det. Så fort vi kom ut på den platta grusvägen kändes dock ryggen mer… Så terräng verkar vara ett bättre koncept!
Det var ett tag sen jag var här. Någon har klottrat på skylten. Och vält en jäkla massa träd på stigarna…:)
Utvärdering av ryggen pågår. Kanske var det dumt att sedan ikväll kånka tunga saker upp o ner för fyra trappor, men än så länge känns ryggen ok:) Är försiktigt positiv!
Ps: Och semestern-är-slut-ångesten botas av:
Mega-muffins. Hehe. En hel del mjöl, men shit, man kan väl inte vara ohövlig när nån levererar nybakat!?
Härligt! Terräng är ”da shit” (om nu ungdomar säger så numera…) ;-))
Skönt att kroppen höll!
Kram M
Min käre P kan bara springa terräng – så fort han kommer ut på plant underlag får han ont i ett knä.
Jag har ju inte riktigt blivit biten av terräng, men det verkar alltid så mysigt så jag ska ge det några fler chanser. Vilken mumsig muffins!
jag tror det där är din grej just nu! Att det gör lite ont här och var är ju faktiskt inte så konstigt efter lång vila för löpmusklerna. Bara det inte gör ”ont-ont”.
Ja jag tror att det här e typ enda sättet att försöka trappa upp nu. Min kropp har liksom aldrig passat för enformig löpning.
Löparflickan: det finns inget ,er idyllisk än djup skog och massa rötter! But beware, jag fick en spricka i knäskålen när jag ramlade på en rot en gång…;)