Ni kan härmed kalla mig student igen. Det lönar sig att vara en efterhängsen jäkel!
För några veckor sedan skickade jag in en spontan ansökan till en kurs i idrottsmedicin för läkare i Umeå. Jag började ganska snart inse att sannolikheten för att jag skulle komma in var nära på noll. Jag ringde nämligen kurssekreteraren och frågade hur populär kursen brukar vara, och fick reda på att det sällan kom ”återbud”… När jag sen fick reservplats så försvann i princip allt hopp och jag slutade att ens fundera på kursen.
Men: Igår ringde jag kurssekreteraren ytterligare en gång och berättade att jag verkligen var motiverad att gå kursen, och att OM det fanns NÅN som inte kom på uppropet så skulle jag kunna hoppa på kursen med kort varsel. Jag tror att hon förstod hur angelägen jag var, för imorse fick jag ett mail där det stod att jag var antagen.
Tror jag grät en liten skvätt, skrattade, och ropade till närmsta kollegan. Det var ganska svårt att samla ihop sig efteråt…
Nu återstår dock det smått problematiska: Kursen börjar på fredag! (Och jag kan ej ta ledigt från jobbet.) Så nu letar jag frenetiskt boende och resa till Umeå på fredagkväll. Den här kursen kommer att bli en dyr historia, med resor till Umeå en gång per månad och jag börjar allvarligt oroa mig för min planerade Australienresa i januari… Men det får det vara värt. Jag kan knappt fatta att jag kommit in! 

Måste även köpa kurslitteratur. :)… Tror jag kommer gilla läsningen!
Shit vad skoj! GRATTIS!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Grattis! 😀 Vilken tur, det är ju helt otroligt att de antog dig trots att ingen hoppat av!
Kul. Grattis. Känns liksom som att det är precis där du hör hemma. (Inte i Umeå utan inom idrottsmedicinen)
Stort GRATTIS!!! 😀 😀 😀 😀
Åh vad jag är glad för din skull – perfekt! Stor grattiskram!
Tack så himla mkt allihopa! Är verkligen sjukt taggad :)…
Åh vad kul! Grattis! Så kände jag oxå när jag kom in på mitt program i Luleå