På något sätt känns det som att bollen ”har rullat min väg” på sistone. Allt har liksom bara flutit på och man börjar nästa undra när baklslaget ska komma.

Jobbet går bra, träningen går bra, ryggen sköter sig fint, jag kom in på kursen (hallelujah), och nu har jag dessutom fått dispens för att missa upprop och introduktion i helgen uppe i Umeå. Det visade sig nämligen bli väldigt svårt att ta ledigt från jobbet, och det var dessutom närapå omöjligt att hitta bra tåg/flyg-biljetter upp på så kort varsel. SJs alternativ innebar bl.a tre byten och en lång väntetid mellan 00.20-02.35 mitt i ingenstans. Kul. Så jag lugnt jobba härhemma istället och kan förhoppningsvis plugga igen det jag missar på egen hand. Sen kan jag fokusera på nästa tema: Styrketräning, rehabilitering och tejpning. (Denna LYCKA!) Jag kan knappt förstå vilken tur jag har haft…

Så, saker flyter och jag är glad. Till och med vädergudarna hörde min bön i måndagskväll…

Shortsen på när det var dags för lunch (igår)

OCH: Jag har dessutom lyckats ta mig igenom den ökända ”president-pluggen” i stan med min cykel både igår och imorse. Att jag igår fick leda cykeln halva vägen och imorse fick cykla runt hela stan för att komma fram är petitesser. Haha. Suck. Inte sett en skymt av Obama, bara tusentals poliser och turister.

Turen firades igårkväll med ost. Hehe. Lyckades dock med att bränna stackars Leffe i ugnen, haha. Fast bara lite i kanterna. Och då hade jag ju liksom en ursäkt att äta upp halva plåten direkt;)

Så nu är det bara att hålla tummarna på att det inte kommer något bakslag. Känns inte som att jag kan ha så mkt mer tur på lager den här veckan eller?