…och aldrig kommer en endaste meter framåt?….
Jo: Jag.
Ett (ludet? haha) cykel-lår i solens strålar imorse…
Jag trampade och trampade, ända till en stackars blomfluga nästan drunknade i svetten som rann nedför min mage. Såg minsann hur han kämpade för sitt liv, simmande i de forsande vattenmassorna. Då bestämde jag mig för att det var nog. Hehehe. Det är varmt, värsta sommarböljan, I love it. Och eftersom jag ändå sitter stilla o trampar kan jag ha kontinuerlig vattentillgång, radar upp tre vattenflaskor redan innan jag börjar. Hittade nämligen detta imorse hemma hos familjen:
De tusen vattenflaskorna jag ständigt köper på gymet, this is where they end up!
Så. Mycket träning, lite distans, hehe. Om jag varit skadefri hade jag troligen sprungit en tjejmil idag. Där hade nog hettan kanske inte varit fullt lika optimal…Hoppas iaf att du också njutit av den sjuka värmen! 
Underbart foto på flaskorna, visst är det så att man har glömt eller inte hittar flaskor och köper nya
Värmen på tjejmilen – nej tack!
Man brukar ibland få vattenflaska i samband med lopp och det är ungefär nästan samma känsla för mig. De finns överallt hemma. Ändå hittar jag sällan när jag behöver en. Ett av livets mysterier…
Jag tycker värmen är FRISK!
Haha Ingmarie ja definitivt frisk:) Mkt dåligt uttryckt!
Ja, man har ju ingen lust att köra 90min cykel (med intervaller)
Inomhus UTAN vatten. Så då blir det ännu en jäkla inhandlad vattenflaska :P,,, Tusen hemma, ingen i väskan!
Jag fattar inte att du orkar harva runt på den där j-vla trainern…Är väldigt imonerad!