Obanad Terräng.
Bara sex dagar efter den något ”vågade” femkilometersrundan i skogen förra söndagen snörade jag igår på mig löparskorna igen. Dumdristigt? Ja, kanske. Men jag kunde inte hålla mig…
Eftersom att terräng hittills varit det enda som funkat så fortsatte jag på samma spår: åkte till Älvsjöskogen men skippade motionsspåret helt. Brakade istället rakt ut i skogen i äkta orienterar-anda. Följde först de små stigarna inåt i skogen men hamnade till slut helt ute i terrängen.
Genom buskar, snår och blåbärsris, över rötter och stora stenar. Kanske var det inte helt optimalt att ”yoga-hotpantsen” pga klädbrist blivit dagens outfit. Haha. Hade en hel del rivsår på benen, men vad roligt det var…
Trots att en stor del av tiden gick åt att bergsklättra, (och undvika att snubbla nerför nåt stup), samt slå sig fram genom buskarna så lyckades jag skrapa ihop 25-30min jogg. Med en hel del foto/stretch-pauser också, hehe. Jag blev svettig. Det var rätt underbart.

Stretchpaus uppe på Mount Älvsjö.
Och idag pågår utvärdering. Inte så ont. Jag vågar knappt hoppas…


Jag tror absolut att terräng kan vara bättre än slätlöpning. Så är det i alla fall för min käre P. Han med den långa onda ryggen.
Vad roligt! Håller tummarna:-)
Framför allt är det både skönare och roligare med terräng .. fick också till en runda igår. Utan värk i benhinnor .. Heja oss! Och jag hoppas det känns bra även idag för dig ..
=)
Härligt! Lite mer variation och vinklar för kroppen är nog inte fel. Håller tummarna för dig (och ryggen)!
Kram M
Tack för tummar. Än då länge inget akut ryggskott… Haha. (TA I TRÄ)
Det både låter och ser underbart ut. Vad härligt att det fungerar i terräng!
Otroligt att du (ryggen alltså) grejar det! Och härligt!