Fotens anatomi. En stor lucka från läkarprogrammet, där föreläsarna helt enkelt valde att ”strunta” i foten och lägga allt fokus på handen under anatomikursen.

Jag kan avslöja: dina fötter är avancerade. Så många leder och lika många rörelseaxlar samverkar för att du ska kunna extendera, flektera, supinera, pronera. Och vifta med tårna.

Det finns liksom en anledning till att foten inte bara är en stel klump i slutet av benet. Om foten vore ett enda stort ben skulle vårt rörelsemönster vara så otroligt mycket ineffektivare och klumpigare. Vi skulle definitivt inte kunna springa lika bra…

I varje steg och fotisättning absorberas kraften i leder och ligament, för att sedan utnyttjas i frånskjutet. Min bibel avhandlar löpstegets biomekanik i ett långt jäkla kapitel, där varenda liten pro- och supinationsrörelse i löpsteget analyseras. Dear lord såna detaljer hoppas jag inte att vi kommer att förhöras på. Men det är onekligen intressant…

Intressant är även delen som handlar om heel– vs forefoot strike. Dvs häl- vs framfotalöpning. Ju högre fart en löpare håller desto mer forefoot strike sker automatiskt. Sprinters sänker exempelvis knappt hälen alls då foten slår i marken.
Gällande framfotalöpningens eventuella fördelar vid lägre hastigheter skrivs det att: ”loading rates” (dvs belastning) som resten av kroppen utsätts för vid fotisättningen, blir mindre vid framfotslöpning. Eftersom att stöten i steget blir mindre. Däremot finns för lite studier genomförda för att verkligen bevisa att framfotslöpning skulle vara fördelaktigt ur skadesynpunkt. Så där fick man alltså inte reda på så mkt man inte redan visste. Mer forskning behövs. Alltid.

Hur som helst. Dina fötter jobbar hårt. Take care of them!