När man varit skadad ett tag är det lätt att tappa riktningen när det gäller träning. Man rehabar energiskt i början, kör sina övningar i gymet, springer en jädra massa längder i poolen. Men sen, om resultaten (i form av löpduglighet) uteblir är det lätt att tappa hoppet. Gympassen kanske blir färre, eller så börjar man slarva med utförandet av rehab-övningarna. Till sist kanske man ger upp helt.

Believe me, I know all about it. På senare tid har jag börjat med yoga, jag har börjat köra kettlebells, försöker att lära mig crawla. Haha. Alla dessa udda projekt är ett sätt att hålla uppe träningsmotivationen.

Igår kom en tidning med posten, som fick mig att ytterligare känna hopp för träningsvintern.

Vätternrundan! Något att tänka på medan sitter o trampar på gymet;)… Inte för att cyklingen är mitt huvudmål, men det är ett tidsfördriv medan jag rehabar!

Jag ska erkänna, just nu går träningen lite halvsegt. Eller snarare, jag är halvseg. Det är verkligen inte lätt att hålla motivationen stark när man ständigt är halvkrasslig (för att inte säga helkrasslig.) Mitt immunförsvar är ett skämt. Kan inte ens minnas när jag körde cykel-intervaller sist!

Men fastän jag alltså inte kan träna precis så hårt som jag vill för tillfället så tänker jag framåt. För första gången känner jag ju faktiskt att ryggen förbättras, nu klarar den både lite löpning en gång i veckan och även lätta vikter på gymet. Det är inte bråttom. Målet för de närmaste månaderna är att bygga en stark kropp som tål löpning när våren är här.

Det kommer att hålla mig motiverad den här vintern