Först på plats, sist kvar.
Det är ganska mycket på jobbet nu. Fast nej, inte var jag riktigt sist kvar idag, alla jobbar lika hårt. Vinterdepression har drabbat stockholm, och det märks på patientströmmen. Behovet är oändligt, samtidigt som ett vildsint virus härjar bland personalen på mottagningen där jag jobbar. Not a good combo. Ibland känns det som att jag lika gärna kunnat bosätta mig permanent i Värtan.

Det är lite frustrerande när man måste sitta kvar på kontoret när man egentligen har andra planer. Jag brukar vara ganska bra på att prioritera min hälsa och träning, även när det varit stressigt i plugg o på jobb. Men ibland funkar det bara inte. Skulle idag kört spinning med syrran, men jobbade över så länge att jag (med minsta marginal) missade tuben och även passet. Lite snabb styrka fick det bli. Smått missnöjd.

Cykelfoto i hamnen:)

Imorrn blir det i alla fall cykel på gymet. Jag tänker ge mig själv mer tid för träning. Och ryggen mår bra!

Ps: Vissa dagar är det extremt skönt att ha två nationaliteter. Man har liksom en ”back-up plan” en nervös kväll som denna. (Tack England för att ni är redo för VM)