Det har varit en jäkligt lång dag. Var på jobbet innan 07.30 imorse, och 14 timmar senare är jag ännu inte hemma. Jag har nämligen spenderat en mycket intressant kväll högst upp i Läkarhuset Odenplan, tillsammans med Stockholm Marathons sjukvårdsgrupp.
Hyfsad utsikt över solnedgången
Idrottsläkaren jag spontant kontaktade under hösten (och auskulterade hos) visade sig vara en av ledarna för sjukvårdsteamet i marathongruppen. Så presenterades jag alltså för idén att jobba på marathon i år. Halkade således in på den årliga planeringsfesten.
Italiensk middag. Brownies. Och planering inför årets volontärinsatser.
Så om du blir dålig under marathon i år kan du få träffa mig med dropp och skavsårsplåster i högsta hugg i sjukvårdstältet. Förhoppningvis med någon mer erfaren typ vid min sida:)…
Nu: trött på väg hem. Snart helg. Först återstår en mastodontlång konferensdag på jobbet… Hur ska man egentligen hinna träna?
Vilken marathondag. Och bra av dig att ställa upp under maran – även om jag hoppas att vi inte ses just då.
Min teori är att man orkar mer med låååånga arbetsdagar om man är van att springa låååånga pass. Det är ju bra mental träning om inget annat 😉
ååh muuums!!
Jättehärligt gäng! Då kanske du och jag kommer jobba ihop!
Snorkkis: Hehe, nej precis. Vi tar det en annan dag i stället:)
Shaman: Ja så kanske det är, hehe, förhoppningvis e man lite förberedd för jourerna alltså?…
Ingmarie: JA!! Det vore sjukt kul att stå på samma ställe:)