Det blev start igår. Och det blev målgång.

Fyra möra ben

På det hela taget en väldigt positiv upplevelse. Solen sken, det var lagom varmt, folk var glada. Men fn vilken motvind!

Smått missnöjd med tiden. Bara någon minut snabbare än förra året. Vi fegade första 5K, för mkt respekt för distansen och vinden. Höll oss i en klunga som körde i snigelfart. Och sen var tappet omöjligt att hämta in trots att vi öste på tillbakavägen. Dumt.

Men jag är glad ändå.
Det höll knappt på att bli någon start. Vi missade vår egen starttid pga ett cykelhjul som höll på att lossna. Stod och väntade medan reparationer pågick, höll på att kissa på mig av nervosisitet. Sista startgruppen närmade sig snabbt och jag insåg att vi nog inte skulle komma iväg. En minut kvar: Tårar nära.

Vi kom med i sista startgruppen med 27sek marginal.
.

Så som sagt. Jag är glad ändå. Trots att ryggen började ömma redan vid 5K och tiden blev halvkass. För avslutningen vi gjorde var extremt stark. Inte en klunga att haka på i den galna vinden. Vi körde själva, och jag fick dra en hel del. Vi höll ändå över 30km tempo över stora sträckor. Blåste förbi tonvis med cyklister som att de stod stilla. Ös.

Sen var jag trött.

Och nu är det tufft att komma upp ut sängen. Trust me. Får nog rulla ur..