Höst is in the air.
Återigen dags att reflektera över att tid är oerhört relativ. Vintern känns oändligt lång, tre sommarmånader passerar däremot som på ett ögonblick.

Första timmen av ett långpass på trainer känns ibland som att den aaaaaldrig tar slut. Sen går sista halvtimmen å andra sidan så fort att man knappt märker av den.

2h 15min i sadeln i lördags. Ont överallt efteråt. Men jäklar, vi snackar solterapi här.

Trots att jag är hundraprocentig ”sommarmänniska” måste jag säga att de här första varma, soliga höstdagarna (eller sensommardagarna?) är rätt så mysiga. Om inte annat optimala för träning.

Min september har i alla fall börjats med rejält stela ben och smått ont under fötterna. Efter två långpass (ett på cykel i lördags o ett löpandes i söndags) blev det en solig, trevlig (men rejäl) promenad runt Vasastan. Kan meddela att det var rätt så skönt att sjunka ner i en soldränkt soffa på Cafe ”Chokladbollen” i söndags eftermiddag.

Den som gillar chokladbollar bör besöka detta ställe. Snickersbollar, gott…

Att september är här innebär för övrigt att nedräkningen har börjat. Den 30e september är det slutjobbat på arbetsplatsen. Nedräkning mot ledighet. Jobbyte. Avsked. Spännande, men lite sorgligt.