Alltid är det något.
I början av veckan skrev jag om ont i fötterna. Det gick inte över. Jag har tränat som vanligt och det har gått bra, men det har gjort ont när jag gått omkring.

I slutet av veckan insåg jag att nåt är fel. Började känna på fotryggarna och insåg att det är svullna. Båda två. Samtliga senor ner till tårna är ömma. Knarrar. Har små knölar på sig.

-Aha. Senskideinflammation. I båda fötterna. Tenosynovit eller tendinit i extensorsenorna, bilateralt.

Ibland är det i alla fall bra att kunna diagnosticera sig själv. Påbörjade behandling med huskurer. Smärtstillande salva och liniment. Kanske bara placebo, men det lade sig lite till lördagen… Så jag har tränat.

Cykling gick bra igår

Ingen försämring från cyklandet. Så idag gav jag mig på löpning… 15km terräng. Fötterna insmorda i Linnex, det starkaste linimentet jag kunde hitta. Lätt brännande fotryggar. Även smått ömmande. Passet avslutades med 2x750m i 4min fart. Lite tempo behövdes.

Trött i eftermiddagssolen

Men nu. Schvullet värre.
Fasen.
Jag vet att jag har ärftlighet för inflammatoriska ledproblem. Det finns i släkten. Suck.

Så här ser det ut när alla senorna ut till tårna är inflammerade. Aj.