Lördagen bjöd på sol, moln och ljumna vindar. Inte för kallt, inte för varmt:
En perfekt dag för löpning.
En perfekt dag att jobba på halvmaran!

Det är verkligen intressant att få lite inblick i hur ett stort lopp organiseras. Sjukvårdsinsatserna kräver sin planering. Kontroller med sjukvårdspersonal, sjuksköterskor och läkare längs med banan. Motorcyklister som kör skadade löpare till målet. En ”bryt-buss” som transporterar dem som inte kan sitta upp, samt de som brutit. Skulvårdstält vid start och mål. Ett dropptält för dem som är väldigt dehydrerade. Ambulanser.

Uppställning i Tantolunden!

Igår stod jag alltså som läkare, tillsammans med tre fantastiska sköterskor, utplacerad i Tantolunden. Där i parken passerar löparna 17km. De flesta var trötta men fortfarande relativt friska.

Ledaren från Helle IF vid 17km. Eliten hade inte så stort behov av våra insatser…:)

Rent generellt en mycket lättsam arbetsinsats igår. Löparna var så inställda på att komma i mål att de flesta (även de blekaste och tröttaste) mest sneglade på vår sjukvårdsskylt och sprang vidare. Jag kan dock ana att några av dem stupade när de väl kom över mållinjen. Vi hade dock några ”patienter” som tyvärr fick stanna i Tantolunden och åka brytbuss tillbaka till Kungsträdgården.

De sista tappra löparna, i en sjö av sportdryck och vatten från vätskekontrollen ovanför oss.

Mycket knäsmärtor, kramp, skavsår, några rätt bleka, med lågt blodtryck. En hel del resorb gick förstås åt men det blev inga akuta ambulanstransporter från vår station och det var vi alla glada över.

Det var i alla fall en lååååång (men otroligt trevlig) dag, och jag kan meddela att jag stupade i säng ganska snart efter att godispåsen tagit slut på kvällskvisten:)…