Och så blev det precis så där grått som man hoppades på att det inte skulle bli.

Promenaden ner mot jobbet i Värtahamnen. Mannen framför var som gjord för att fota…

Tyvärr kan jag inte rapportera om någon härlig träningshelg. Härborta har det inte gått i många knop. Inte ett löpsteg. Bara massa seg yrsel o långdragen små-feber.

Runtomkring mig är det ungefär likadant: En tredjedel hostar, en tredjedelen är mest trötta. Och den sista tredjedelen är yra och har seg feber precis som jag. Haha.
På jobbet håller vi dock humöret uppe trots iskyla o virus. Imorgon är det bara EN vecka kvar till jag slutar… Och jag kommer sakna mina kollegor något ofantligt.

Den blåsiga promenaden ned mot Värtan på hösten kommer jag kanske inte att sakna lika mkt…