Ryggen har blivit aningens bättre, efter intensivt hängande och sovande:). Efter flera dagars ganska lugn träning, med lätt cykling och rehab hade jag idag väldigt låga ambitioner när jag satte mig på motionscykeln. Men det blev faktiskt lite jobbigt!

Ett spontant tempo-pass på 20min lades in i slutet av mina 70 minuter. Jag fick både svettas och flåsa, vilket var otroligt härligt. Puls runt 170-175 i slutet, och jag kände mig lite nöjd…

…tills jag ikväll tittade på sportspegeln på SVT där de rapporterade om att Isabella Andersson tränar tempo-träning (de lät nästan förvånade, som om det vore konstigt?) nere i Kenya inför VM. Isabella Anderssons tempoträning (över 30km med fartökningar insprängda) får mitt lilla cykelpass att plötsligt kännas löjeväckande….

Blev igårkväll utmanad av Ingmarie. Det är en lite annorlunda utmaning, som inte kräver fysiska insatser (som tur är med tanke på ryggens nuvarande tillstånd…) Så jag gör en paus i pluggandet och svarar förstås!

1) Vad gjorde du för tio år sedan?
2002, dags att tänka efter. Jo, det var (hör och häpna) mitt sista år i grundskolan. Jag gick på Johan Skyttes skola i Älvsjö, och trivdes otroligt bra (trots en del betygshets.) Under högstadietiden lärde jag känna de tjejer som jag fortfarande kallar mina närmaste vänner. När jag inte pluggade spelade jag basket på elitnivå med 08 Stockholms ungdomslag. Vi spelade SM och förlorade finalen med en poäng det året, och kom trea i nordiska spelen… Personligen hatade jag löpträning…

2) Vad gjorde du för ett år sedan?
Jag hade precis börjat kirurgkusen. Hade just haft min första veckan på ”nedre gastro-avdelningen” och hade mitt första chockartade möte med både stomier och rektoskopier… Jag tränade stenhårt samtidigt och höll på att blåsa av Årstabron under årets sjukaste snöstorm…

3) Tre snacks du gillar:
Now where talking! (Vart ska jag börja?)
Lösgodis.
Glass.
Kanelbullar. (Är det här snacks egentligen?)
Exotic Snacks, främst de med choklad på. (Förstås.)
Men nu, i och med sockerrestriktionerna snacksar jag helst mackor, cashewnötter och faktiskt stenhårda päron.

4) Fem låtar du kan hela texten till:
Oj ja det här skulle kunna bi rätt pinsamt. Jag måste ju erkänna att en del pojkbands-låtar nog fortfarande sitter ganska bra någonstans i hjärnbarken. Backstreet Boys kanske? Sen en del Michael Jackson, (min barndomsidol) sen en lång rad jul- och körsånger (sjöng i skolkören under högstadiet.)

5) Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär?
Ojoj! Jag skulle helt klart sluta oroa mig om vardagsekonomin i alla fall;) Jag skulle skaffa en personlig naprapat, som kunde knåda mina bågsträngsliknande muskler så ofta jag ville. Kanske låter det trivialt, men jag skulle nog ta och köpa ett sats-kort;)… Sedan skulle jag åka på träningsresa, (bara jag blev skadefri) till solen! (eventuellt ta ett studieuppehåll och åka riktigt långt, länge.) Egentligen borde man väl satsa högre än så här? Jag skulle nog aldrig mer spendera en hel vinter i Sverige! Köpa ett hus i Australien kanske? Och så skulle jag ha pengar nog att i framtiden bara jobba precis så mkt som jag själv vill:)

6)Fem dåliga vanor:
Sockerberoende. (Eller snarare, jag har en tendens att välja gott framför nyttigt)
Jag kan absolut inte lämna godis kvar i skålen (eller i skafferiet…)
Jag har en tendens att sprida saker omkring mig. (Somliga kallar det slarv.)
Jag smular överallt, säng, soffa etc… Inte skönt!
Jag oroar mig alldeles för mkt

7) Fem saker jag gillar att göra:
Ta sovmorgon!
Äta mackor
Träna (springa, wetwesta, cykla, allt!)
Lära mig nya saker
Ligga framför en brasa och klia hunden bakom öronen…

Det finns förstås en hel massa saker jag gillar att göra (säker mer än att ligga på golvet och klia på hunden, hehe) men det är vad jag kände för att skriva just idag!

8) Fem saker jag aldrig skulle klä mig i eller köpa:
Haha. Det finns ju en rad saker som jag sagt att jag aldrig skulle köpa, som jag sedan köpt och använder… (Crocs ex, samt en one-piece.) Men, jag klarar inte:
Stenhårda, höga jeans. (Min mage dör av IBS av bara tanken.)
Alla sorters kjolar som sitter åt för mkt i midjan
Utsvängda jazz-byxor.
Platå skor (så fult!)
Genomskinliga tights utan kjol/klänning, (som en del verkar gilla nuförtiden)

9) Fem favoritleksaker:
iPaden
SL-kortet
Kånken-ryggan (trots att den kanske bidrar till ryggbesvären)
Ipoden
Wetwesten, förstås.

Rolig lek:) och intressant att faktiskt reflektera över vad man gjorde för 10 år sen… Och hur lite pengar egentligen betyder, för det jag önskar mest av allt går inte att köpa för pengar!

För någon vecka sedan skrev jag: underläkare?

Frågetecknet har nu bytts till ett utropstecken. Idag kom tentaresultatet,och jag blev godkänd! Således kommer jag inom kort att ha rätten att kalla mig underläkare:) Och vad låg sen på hallmattan och väntade på mig när jag kom hem från skolan?

Jo, anställningsavtalet från Gällivare sjukhus. Väntar nu bara min påskrift. Två glada besked firades med asiatisk buffé på Kungsgatan tillsammans med Johanna ikväll. (Bra restaurang, rekommenderas verkligen.) Sushin var supergod, liksom glassbuffen. Första glassen på tio dagar, och det var det värt!

Att diskbråcket förvandlat mig till förtidspensionär är det väl ingen tvekan om. Jag haltar, gnäller och ojar mig. Nu har det gått så långt att jag faktiskt börjat fundera på om det inte är dags för mig att skaffa en ”Dramat”, eller en ”Dra-Mat, ”Pensionärs-shopper” även av mig kallad ”Kärring-kärra”… Du vet vad jag menar, rullväska som pensionärer använder att dra maten i.

Fast i mitt fall skulle det inte handla om mat, utan skolböcker. De senaste dagarna har nämligen varit helt sanslösa när det gäller kånkandet av kurslitteratur. Barnmedicinboken är en tegelsten, och den var tvungen att bäras hem från SÖS igår. Halvvägs till Zinkensdamm, på en hal, mörk trottoar vid Tantolunden fick jag ryggskott bärande på den jäkeln. Ville förstås bara lägga mig (och sen kanske åla resten av vägen fram till tunnelbanan), men jag hejdade mig och fortsatte gå.

Hur mycket man än planerar, lämnar saker hemma, väljer kortaste promenadvägen, använder träningsskorna hela dagen för att slippa bära på dem, har världens minsta träningshandduk,  så kvarstår faktum: Man måste bära för att klara vardagen.

Innan igår måste jag säga att ryggen varit lugn och stillsam, har kunnat träna (cykel, styrka och till och med lite wetwest). Idag har den dock skjutit elaka skott ner i benen och jag har behövt både en och två hängningar i sträckbänken…

Ps: Än så länge är jag något ironisk, men jag måste erkänna att tanken på en Dramat faktiskt slagit mig…

En vecka har gått utan vare sig godis, glass, bullar eller kakor. Jag trodde att det skulle bli en pina, men så här efteråt kan jag konstatera att min disciplin nog ändå är ganska bra när jag väl bestämt mig… Idag bjöds det dock på stora kanelbullar till kaffet i skolan, så jag firade min ”vita vecka” med en rejäl fika:)

Så har jag uppnått något med min godosfria vecka?

1) Det första jag märkte var att jag var mer hungrig, både på kvällen och på morgonen och därför har jag förstås ätit mer mat. Jag har haft mindre diffust illamående och bättre mage…

2) Mina smaklökar har blivit känsligare. Plötsligt känner jag att Japan-mix smakar sött, (förut har det bara smakat salt), känner också att min vanliga musli är rejält söt… Måste säga att allting smakar mer.

3) Plötsligt är jag nöjd med EN kanelbulle. Jag tar hellre en portion till mat istället för tre skålar glass efter maten.

4) Min hy har nog faktiskt blivit lite bättre!

Så, nu får vi se hur länge det håller i sig. Jag kommer i alla fall definitivt inte att smacka på med sockret för fullt igen! Bullen idag fick vara ett undantag, eftersom att jag blev bjuden. Kanske att man ska införa någon sorts lördags-godis regel?

Jag är i alla fall sjukt nöjd med att jag genomfört denna godisfria veckan. Mest för att jag visat för mig själv att jag inte är en total slav under sockret…

Att försöka vända tillbaka en total-galen dygnsrytm är smärtsamt jobbigt. Speciellt när man måste försöka hålla sig vaken under en heldag av föreläsningar. Då spelar det ingen roll hur intressant ämnet är, eller hur många kaffekoppar man dricker.

Så nu är jag manglad och mör. Skola, träning, hängning. Det blir mycket åkande fram och tillbaka. Men vill ändå försöka ”hänga i” med rygg-traktionen trots att skolan börjat. Det intensiva hängandet har nog nämligen haft lite effekt ändå…

Men NU blir det kvällste à la Yogi (tack Ingmarie), diverse kvällsmackor och sedan förhoppningsvis en GOD natts sömn!

Två underbart lediga dagar senare är nu frågan: Är man åter laddad för nya studier?

Efter att ha firat att tentan var över har en hel del tid spenderats  i gymet. Cyklade och TRX-ade igår så att benen darrade… Och idag spenderades 70 min i vattnet med toppensällskapet Ingmarie. Har saknat våra söndagsdater under de veckor hon varit borta. Att hon var så brun att jag såg blå-vit ut i jämförelse (nästan genomskinlig) gjorde faktiskt inte så mkt…:) Att kunna träna, stretcha och basta i lugn och ro (utan pluggstress/allmän stress) är guld värt.

En hel del tid har även spenderats skvallrandes med vänner på café, samt i soffan. Och åtskilliga sessioner i ”hängaren” har det blivit. Inget godis, massa sömn, ingen stress. Ryggen mår faktiskt avsevärt bättre än för några dagar sedan. Om det är hängning, träning, sömn eller godisförbud som gjort skillnaden är omöjligt att veta.

Jag vet bara att jag gärna varit ledig några dagar till, och kanske blivit ytterligare lite bättre i ryggen…

Den senaste tidens hemstudier innan tentan har gjort mig bekväm. Förutom det faktum att jag i slutet kände lite tentastress, så är det ganska skönt att plugga hemifrån. Gå upp vid 9, äta frukost i lugn och ro, plugga lite och sedan kunna träna på dagen. (Utan nyårsmotionär-kaoset!)

Nu blir det i alla fall andra bullar. En ny heltids-praktik-termin. För imorgon börjar barn på Sachsska (SÖS), 08.00, och jag väntar mig inte någon barnlek… (Höhö, vilken ordvits.) Enda positiva är väl att personalen på gymet inte kommer att tro att jag är arbetslös/inte har något liv längre… (Har ju varit där mitt på dagen, varje dag, i två veckors tid!)

Svaret på frågan i början är nog: Jag känner mig inte helt återladdad, inte särskilt laddad alls egentligen. Men nu smäller det i alla fall. Termin 10, here I come!

Ps. Jo, jag är nog faktiskt lite taggad ändå när jag tänker efter! 

Frukt är inte godis. Och det är inte nötter heller, men, man tager vad man haver. Eller snarare, vad man för tillfället får äta. Jag är nu inne på socker-detox dag tre.

Först nu till helgen (och speciellt på jobbet som personlig assistent, i TV soffan) kommer min viljestyrka att testas. Det är nu godisbegäret sätter igång på riktigt.

Men kanske är det så att det viktigaste är att tugga på någonting. Det kanske inte måste vara godis? Ska iallafall försöka hålla mig vaken på jobbet med några skålar sånt här…

Och några koppar kaffe…

”Biggest Looser Sverige” hade premiär i veckan. Programiden är numera välkänd: ett gäng överviktiga bor på en gård och går förhoppningsvis ner en himla massa i vikt. Under gårdagens avsnitt fick man ta del av de enorma viktminskningarna som deltagarna gjort under första veckan. Mannen som endast promenerat hela veckan, (och inte gymat, pga en skada) hade gått ner 16kg. På EN vecka. I själva verket har jag, då jag ”zappat” förbi programmet tidigare år, ställt mig frågan: Varför läggs inte mer tid på helt vanliga promenader för alla deltagare? Att pina de överviktiga i gymet tre ggr per dag är kanske bra TV, men inte rätt första tränigstyp för just dessa personer…

Men, nu till dagens stora slutsats: Hur mycket det än debatteras om olika viktminskingsmetoder, och hur mkt det än gnälls om hur svårt det är att gå ner i vikt så är det faktiskt mycket svårare att gå upp i vikt.

Tänk dig ett program där deltagarna istället tävlade om att lägga på sig kilon. Aldrig att någon skulle kunna gå upp 16kg på en vecka. Och om programmet istället hette ”Biggest Gainer”, och målet handlade om att öka sin muskelmassa mest, jag då skulle det krävas månader och kanske år av programtid för att deltagarna skulle se väldigt annorlunda ut i finalprogrammet…

Självklart är det så att alla bär på olika förutsättningar när det gäller ämnesomsättning och vikt. Men faktum är att viktminskning generellt sett går snabbt. Det är bara att se vad som händer när man blir sjuk, hamnar på en Robinson-ö, eller för all del hamnar på en ”Biggest Looser”-gård (och är väldigt överviktig.) Viktuppgång däremot (och särskilt muskulär sådan,) kräver både time and effort…

Mycket fokus ligger på att gå ner i vikt, både i medier och i vardagslivet. Program som ”Biggest Looser” har uppenbarligen underhållningsvärde och en intresserad publik. Jag ser fram emot att min programide, ”Biggest Gainer” snart realiseras. Visst måste det väl finnas några muskelbyggare därute som vill ha inspiration?

Så var äntligen tentan för termin 9 avklarad! Hela höstens kurser (30 poäng) skulle examineras och man var självklart lite nojig och nervös… För mig är det alltid svårt att sova kvällen innan en tenta. Men sen när morgonen väl kommer är det lugnt. Fokuserat kanske, men lugnt. Då finns ju inget mer att göra, än att gå till skrivsalen och svara så gott man kan…

Själva tentan gick nog helt ok (trots att frågorna var riktigt konstiga) men jag vågar aldrig ta ut nån vinst i förskott.

Faktum är dock att OM jag klarat dagens eskapad så får jag rätten att titulera mig ”Underläkare”… Och det känns ju inte helt fel, speciellt eftersom att anställningsavtalet för sommarens vikariat är på väg från Gällivare till min brevlåda i detta nu!

Efter tentan gick jag som på moln (i ösregnet) till gymet och firade med ett cykel och balanstränings- pass. Och vare sig jag klarat tentan eller ej ska det nu bli otroligt skönt med tre lediga dagar (förutom lite jobb imorrkväll) innan barnkursen börjar på måndag! Dock känns det som att man skulle behöva ledigt i nån månad! Tungt att ladda om…

Ps: istället för godis blir det ikväll… ”Fanfar”… OST!

…and its all mine…