Det blev inget flytt-fail. I själva verket kan jag knappt tänka mig hur en flytt kan bli mer smidig och smärtfri. Klockan tre (efter att ha kutat från jobbet) fick jag nycklarna i Liljeholmen och 3,5h senare var alla ägodelar uppburna 4tr och inne i lägenheten. Det var helt sjukt. På de timmarna hade vi: 1) hämtat en stor Van från OK, 2) samlat arbets-trupperna i Älsvjö, 3) packat in allt i Van och bilar, 4) åkt till kransen och 5) burit upp alla prylar, möbler, Ikea-kartonger, fyra trappor utan hiss. Shit! Det gick så fort att jag inte ens hann reagera. Och 1h senare var typ alla möbler uppmonterade.

Så vad var det som utgjorde det vinnande konceptet??
-Rätt folk.

En bjässe som tar soffan på axeln kan vara bra att ha exempelvis…

Insåg att jag lyckats mobilisera alla mina mest händiga och arbetsamma vänner. Haha. Det var som en armé av arbetsmyror som drog fram.

Och vovven var förstås med. Nån måste ju se till att arbetet organiseras ordentligt:)

Lägenheten är helt fantastisk, älskar den verkligen. Och ryggen har skonats ganska mycket efter allt bärande. (Jag säger dock: fyra trappor av tunga lyft och mjölksyra skapar träningsvärk.) Jag tog i alla fall det säkra före det osäkra och körde ett lugnt skönt wetvestpass (i ypperligt sällskap) igår istället för det planerade pulspasset på cykel.

Bild snodd från Ingmarie, som har en undervattenskamera!

Hur som helst, flytten är avklarad och jag kan knappt förstå att den här fräscha lägenheten faktiskt är min! Ligger i soffan och myser.

15e februari. Idag flyttar jag. Igen.

Den här gången blir det dock mer permanent än tidigare (skönt!) eftersom att det nu handlar om min egen bostadsrätt…

Säga vad man vill om att flytta, det är en jäkla eskapad, men att gå igenom allt man samlat på sig genom åren är ganska underhållande. Mitt gamla nattduksbord innehöll en smärre skatt från grundskole och gymnasietiden. Bland annat detta, mitt 18års-kort från tjejerna:

7 par trosor fick jag, ett per veckodag… Med underhållande ”syften” för varje par. Hahaha

Plånboken från lågstadiet hittades även. Med bilder på mormor som ung, på mig som liten. Spelarkort från Fruängens fotbollsklubb, medlemskort i Ungdomsgården, säsongsbiljetten till 08-baskets matcher i fryshuset… Och så förstås: Bilder på mitt livs kärlek, Nick Carter i Backstreeet Boys. Hahaha! Those where the days.

Nostalgi.

Så. Ikväll ska det ske. Flyttpizza, vin och godis kommer att utlovas för den som hjälper mig att släpa upp min soffa 4tr ikväll;) (Bag in box och ett kilo lösgodis redan införskaffat.)
Varmt välkomna!!

…Gnun!!

Om pannkakan o semlan har en dag borde väl för fasen Gnun också ha en?

Idag har jag: jobbat som en Gnu. Tränat som en Gnu. Svettas som en Gnu (om de nu svettas?) Och nu ska jag packa som en Gnu.

Hela den här veckan går liksom under temat effektivitet. Eftersom att jag ska flytta på fredag finns inte direkt någon tid över till att varken mysjobba eller mysträna. Därav Gnu-beteendet. Gick fram som en tornado på jobbet idag, betade av patienter i ett sjukligt effektivt tempo. Allt för att inte lämna massa pappersarbete till slutet av veckan.

Sedan fortsatte effektiviteten på gymet. Ett fruktansvärt svettigt cykelpass avverkades. Kände mig nästan utstirrad i mina blöta kläder när jag stapplade av sadeln. (Jag var säkert lika snygg som en gnu…)

En ganska söt gnu?? (Shit, humorn är på topp.)

”Gnuandet” fortsätter troligen även imorrn, då slipper jag dock samma patient-tryck eftersom att det inte är drop-in… Och lite Gnu-styrka lär också hinnas med.

Ps: Gnu-beteendet tycks dock uppskattas på jobbet, har fått förlängt kontrakt till efter sommaren:D!

Varje morgon lovar jag mig själv, dyrt och heligt; ”Ikväll SKA jag lägga mig tidigt”. Senast klockan nio.

Me in the morning…

Men vad händer? På kvällen glömmer man allt man lovat. Plötsligt finns det roligare saker att göra än att sova. Men nu är det för fasen dags att dra täcket över huvudet. Finally!

Ps: Ok, jag erkänner. Bilden föreställer inte mig. (Men det e pretty damn close, haha) Den är snodd från min Instagram-idol Tuna. Den fulaste lilla hunden på denna jord. Med det största, missbildade överbettet du någonsin skådat. @tunameltsmyheart. Love him.

Idag har jag frusit. Hela dagen.

Underbar symbolik. Nacken e låst. Och jag är frozen solid… Hahaha

Söndag. Igen. Små-förkyld. Igen. (Söndags-sjuka?) Det har varit en bra helg, men jag är så fantastiskt trött på vinter nu. Orkar inte med kylan!! Tror att jag måste emigrera till Australien en månad eller två. But wait: det går ju inte. Jag har jobb, en bostadsrätt, lån och ett jobb. Och pengarna är schlutt fram till den 25e… Välkommen till vuxenlivet fröken Clark;)

Delar av ett nytt hem från Ikea. En av anledningarna att pengarna sinat…

Nu är jag i alla fall äntligen varm. Tinade i ett varmt bad, det är typ det enda som hjälper:)

Vill du ha träningsvärk i magen?
Go see this guy:

Carl-Einar Häckner. Sveriges sexigaste man 1992.
Haha. Då var jag två år…

Igår bjöds vi på Swedish meatballs med lingon, serverade av ovan nämnde herre. Jag fick kramp i revbensmusklerna på höger sida. Det var inte riktigt samma hysteriska komedi som tidigare showe av honom. (En hel del ”humor-poesi” också.) Men vid ett tillfälle blev jag orolig för mitt eget liv, eftersom att jag i princip inte lyckades andas på två minuter pga en skrattattack… Jag förstår inte varför han är så rolig. Han bara är det. Eller så är det vi som har extremt udda humor.

Hade faktiskt lite träningsvärk i magen idag märkte jag på gymet när
Bosu-bollen åkte fram. Om det var torsdagens bål-pass eller Carl-Einars förtjänst lär jag dock aldrig få reda på;)…

Japp, ni vet alla hur fortsättningen lyder. Kroppen får lida. Yadi yadi. Mitt huvud är tyvärr jäkligt dumt just nu, precis som jag så ironiskt nog skrev igår… Jag slarvar bort allting! Bränns alla hjärnceller bort på jobbet?

Idag hade jag tänkt att ta vilodag från träningen (om nu en tur till IKEA efter jobbet verkligen räknas som vila.) Meeeen: eftersom att jag igårkväll glömt mina skrik-lila löparskor på gymet så var det bara att åka dit igen idag och leta. Var lite panikad under dagen, skorna innehöll nämligen de svindyra ortopediska inläggen från Runners Store. Inte kul att bli av med! Snacka om lycka när receptionisten tog fram skorna. Trodde aldrig att jag skulle bli så glad för att se den där fula lila färgen…

Och eftersom att jag ändå var där var det ju lika bra att passa på; 45min intensiv bålstyrka hanns med innan möbelshoppingen. Bonusträning pga pantat huvud. Ska försöka att inte tappa bort nåt mer nu. Är dock rädd att jag glömt ett par hörlurar i gymet idag…

Jäklar vilken effektiv dag!
Var på jobbet halv åtta och startade dikterings-maraton… Sedan avklarades personalmöte, drop-in mottagning, och mer diktering.

Dags att skaffa kontinuerlig kaffe-infusion?…

Har därefter hunnit med att ta mig genom snökaos till Älvsjö och sen pantsätta både liv och lem på banken. OCH så träning på det, och nu fotbollskväll.

Sheisse. Jag är pantsatt, belånad och utarbetad. Med en redan begynnande träningsvärk. Mycket roligt gympass ikväll, och välbehövligt avbrott i den i övrigt något stressade vardagen.

Folk kan tycka att det är beundransvärt att träna mycket. Typ: ”Hur orkar man?” Men ärligt talat, hur fasen hade man orkat utan att träna? Idag kändes det helt livsnödvändigt att få avreagera sig på gymet. Känns som att kroppen måste få bli lika trött som hjärnan för att inte obalans ska uppstå…

Det är lite intressant förresten, det här med psykisk trötthet. Utanför jobbet är jag helt pantad. Min intellektuella kapacitet på kvällarna räcker i princip bara till Facebook och Geordie Shore på MTV. Pantad på flera sätt med andra ord.

Vem behöver dyra resor till Thailand när man kan uppleva tropikerna mitt i centrala Sthlm. 90kr tur och retur. Jag säger bara: Välkommen till Friskis och Svettis Hornstull.

Idag har jag varit på puls-spinning. Kräkjobbigt typ. Och rätt så, host, varmt… Men det var efteråt som man fick den tropiska upplevelsen, i gymet nere i källaren. Där var det ”moist” (för att uttrycka det milt.) Svett-ångor slog emot oss när vi gick nerför trappan. Speglar, fönster, alla glasytor- ALLT- var täckt av kondenserad svett. Nice. Haha. Fast det passade mig, jag var ju förstås svettigast av alla.

Dyngsurt pulsband. Puls-spinning är förresten j-kligt roligt!

Sjukt konstigt att komma ut från tropikerna till snövädret. Väskan väger plötsligt ett ton. Wonder why!

Vi har en speciell relation, jag och 144ans buss. Det är någon sorts nostalgisk hat-kärlek som utvecklats genom åren. Vissa saker förändras, andra inte.

Jag vet inte hur många gånger jag åkt den där krokiga linjen mellan Gullmarsplan och Fruängen. Hur många timmar och dygn jag spenderat på den där jäkla skumpiga bussen. I åratal tränade jag basket 4 dagar i veckan och hade sena kvällsträningar i ”Frysen” vid Gullmarsplan. Varje gång åkte jag (eller vi) 40min buss hem, en tröttsam sighteeing-tur enom Årsta, Örby och Älvsjö.

Lika frusen som förut, i samma busskur.

Ikväll åker jag 144ans hela kringel-krokiga linje igen, för första gången på länge. Och allting är precis likadant. Vissa saker förändras aldrig. Men mitt i nostalgin inser jag hur mycket jag har förändrats. Eller snarare hur mycket som har hänt sen jag gick gymnasiet och spelade basket. Basket-eran tog slut, man tog studenten. Något vilset år spenderades (utan träning!)  innan studierna började igen. I samma veva hittade jag av en slump till Huddinge Friidrotts löparklubb. En hel universitetsutbildning har sedan passerat. En lång, spinkig älg-kalv på basketplanen blev till den jag är idag. Hur fasen gick det till??…

Man hinner fundera en hel del medan Stockholms mest slitna buss skumpar genom söderort. Och blogga hinner man också. Mitt liv har varit så extremt fullt av förändringar på sistone. Nya vägar, varje dag. 144an åker exakt samma förutsägbara väg som alltid. Jag gillar att vissa saker är som de alltid varit. Jag gillar den här bussen.