En veckas jäkligt skön semester är slut.
Har i sann ego-anda fyllt tiden med BARA sånt jag gillar att göra. Förstås tränat en massa, wetvestat, simmat, cyklat, sprungit. Fikat. Solat. Druckit cava. Ätit glass. Hängt i shorts så mkt jag kunnat. Myst. Det finns något underbart med att vara ledig när många andra gått tillbaka till jobbandet…

Men så var den här.
Den Sista Semesterdagen.
Slutslappat.
Dags att skärpa sig.
Tillbaka till jobbet.

Men inte bara slacker-vanor har smugit in under ledigheten. Semester har ju inneburit mer ledig tid. Tid att utföra jäkligt nödvändiga bålövningar. Såna som jag konstant slarvat med under hela sommaren. Har nu infört obligatorisk daglig bålstyrka. Jag som är jordens sämsta ”hemma-tränare”.

Enbens-höftlyft på foamroller o solstol efter dagens löppass. Jag ÄLSKAR solig träning…

Men damn. Slut på solskenet.
Imorrn blir det gnisselcykeln på gymet vid Gärdet efter jobbet. Jag är inte bitter. Inte alls.

Ps: hahaha. I skrivande stund promenerar jag återigen förbi detta på väg på middag:

Företaget som hävdar att de ”orkar när du inte gör det”. Lockar mer och mer. Man kanske skulle överlåta allt jobbigt i livet till dem? Både bålstyrka och jobb?

Alla läkare är fantastiska medicinska förebilder.

Min semester började med en operation. Mitt livs första (på mig själv dvs). 08.00 befann jag mig hos hudläkaren för att eliminera fläcken. Denna källa till ångest. Leverfläcken, som satt på bröstet, har gett mig huvudbry i månader. När den sedan började blöda så bestämde jag mig: den ska väck. Hudläkaren var väldigt lugn och trodde inte att den var ”nåt farligt”, men jag var ganska bestämd över att jag ville skilja mig från den…

Efteråt kom restriktionerna: Inget bad på två veckor. Ingen simning. Dusch är OK. Operationsplåstret skulle sitta i minst två dagar, sedan byte till nytt vattentätt sådant varje kväll. I två veckor. Sedan ska stygnen tas.

-Träning? frågade jag förstås.
-Helt OK! svarade hon.
-Helt säkert?
-Absolut.

Hon hade nog ingen aning om vad träning innebär för mig.

Det tog mig 1h 45min att svettas-bort det vattentäta plåstret som skulle sitta i två dagar.

Precis i början av cykelpasset. Still dry. Mkt tåligt plåster dock, trodde det skulle ge upp tidigare…

Plåstret som skulle motstå vatten hade förstås ingen chans när det dränktes underifrån. Bytte plåstret inom tre timmar efter operationen. Klorhexidin och sårinspektion på ett cafe med en kompis som inte heller är så äckelmagad:)

Insåg i alla fall att svettbombad cykel ändå måste vara värre än simning.
Såååå. Jag fuskade på den fronten också. Såklart man måste tänja lite på reglerna när man får fint sällskap.

Bild snodd från Ingmarie Observera dubbla vattentäta plåster och strålande solsken. Rätt trevligt pass! Hehe.

Ingen tillstymmelse till infektion än så länge. Men kan hända att ärret i slutändan blir fulare pga att jag inte följer reglerna.

Dagens sensmoral.
1) Gör som läkaren säger. INTE som jag gör.
2) Kolla era leverfläckar. Det finns fantastiska hudmottagningar som inte ens kräver remiss. De inspekterar hela kroppen och tar bort leverfläckar som ser potentiellt maligna ut. Det finns i dagsläget ingen kurativ (botande) behandling för malignt melanom som spridit sig. Tar man bort förändringen innan det spridit sig genom huden är man dock safe. Att låta en erfaren hudläkare ta en titt på fläckar man funderat över kan alltså var smart.

Det finns INGEN anledning att vänta.

Det har varit extremt glest mellan träningsuppdateringarna här omkring. Bättring krävs.

På grund av bakslag med ryggen har jag cyklat och wetvestat en hel del. För någon vecka sedan körde jag ett kortare gruspass i ”snabbt” sällskap. Bara 7.5km, men 3 av dessa i högre tempo än vanligt. Ryggen pinades lite, men har mått bra efteråt.

Idag var det terräng på programmet, i sällskap med Joh-Anna. (Helt otroligt vad vi avverkade samtalsämnen. Rena terapin och episk skvaller-update.kr
När vi stretat oss runt skogen, och jag lämnat av henne hemma hade 12,6km avklarats. Alltför ojämn siffra.

Därför var jag tvungen att komplettera. För första gången på tre år vågade jag mig idag på min gamla grus-intervall-väg. Flacka 730m. 2ggr. Kontrollerad löpning, långt steg, tåisättning, något över tröskelfart. Och med min usla kondition förstås kräkjobbigt mot slutet. Att jag förut kört 8ggr i betydligt högt tempo är nästan ofattbart.

Svettig o rödögd på gamla grus(gris)-vägen. Perfekt för flacka intervaller. Tyvärr hann jag inte fånga Johanna på bild innan hon drog hemåt…:)

Lång väg tillbaka. Ett steg i taget.

Magsjuk, det var ett antal år sedan sist.

Blev långsamt mer illamående under natten och morgonen, men cyklade ändå till jobbet och tänkte att det skulle gå över. Sen blev jag liggande. Först på golvet i kontoret, därefter i vilrummet, till sist inne på golvet på toaletten. Varje gång jag ställde mig kräktes jag. Blev till sist hämtad av snäll förälder. Inte direkt haft mitt livs bästa dag med andra ord.

Mycket misstänkt algförgiftning. Alla som badade i måndags kväll har blivit sjuka.

Det såg förstås inte ut så här när vi badade, men uppenbarligen blommade det under ytan…

Drick inte sjövatten.
Dagens tips från doktorn.

Om man tre gånger under ett wetvestpass får beundrande kommentarer från gulliga små sim-tanter, ja då tränar man helt klart för mesigt. ”Vad elegant du ser ut när du simmar så där.” ”Vad härligt det ser ut att trampa runt som du gör.” ”Åh. Vart har du köpt den där?”

Mesig mysträning idag med andra ord. Tränar man på riktigt ser det inte elegant eller ”härligt” ut. Då blir inte sim-tanter lika lockade att testa träningsformen.

Torkar till toner av Manu Chau i solen. Me gusta.

Men just nu är jag ganska harmonisk. Träningen får vara kravlös. Rolig. Solig. Bara några jobbdagar återstår innan sju dagars semester. Snart väntar mer svett, dags för Prideparad.

Hittade en elak rackare på gymet vid jobbet.

Utsida lår och rygg behövde en rejäl omgång…

Rekordvärme innebär rekordslarv med rehab o styrka. Skämmes. Knän och rygg får lida…

…det känns som att man har en stekhet hårtork riktad mot fejan när man cyklar i nedförsbacke.

…kroppsdelar som nuddar varandra en millisekund direkt blir svettiga och klibbar fast i varandra.

…man gladeligen byter ut typ ALLA planerade träningspass till wetvest.

…uteserveringarnas soliga sittplatser står tomma och människor pressar sig längs husväggarna för att söka skugga. Vi pratar svenskar som inte vill sitta i solen. Seriöst.

…man cyklar till jobbet iklädd shorts och linne, och helst hade cyklat hem från jobbet iklädd… ingenting. Eller möjligen solglasögon och hjälm.

…man ligger på en solig klippa vid 20.30, nybadad, och inom fem minuter börjar känna sig lite för varm igen.

Långsjön ikväll kl 20.10. Det går ingen nöd på oss arbetande rackare.

Flexklockan alla plustimmar tickar långsamt nedåt. Så värt. Måste säga att det inte är så illa att jobba just nu. Semesterkänslan lives on, när kvällarna är långa, varma och spenderas badande.

Tantolunden igårkväll. Där finns nuförtiden både badstrand, bryggor och snustorrt halvbränt gräs. (På morgonen finns där däremot en jäääkla massa skräp, burkar och engångsgrillar. Min utsikt från Liljeholmsbron every morning…

Vad gör man inte för välgörenhet?
Ett av de mest otippade inköpen under englandsvistelsen var en våtdräkt på second hand. Hittade en urbillig, kortärmad variant från QuickSilver på ”Cats Protection” i Derby. Visste fasen inte vad jag skulle använda den till. Men- den satt som en smäck, kostade 150kr, var i princip ny, pengarna gick till välgörenhet. Jag kunde inte låta bli.

Idag blev det premiär.
Det må vara en surf-dräkt, men det gick utmärkt att simma i den ändå. Det här med crawl har ju varit lite av ett projekt det senaste året, men träningen har legat på is på sistone. Fick dock idag en liten crawl-instruktion…

Långsjön. Idag blev det bara några vändor på försök, men sjösim känns som en aktivitet man skulle kunna ägna mer tid åt. Lättillgänglig träning=bra träning.

De senaste dagarna har ryggen varit smått mör. Fick hybris i veckan och sprang två långa pass med för lite vila mellan. Ryggen återhämtar sig fort, men har ändå kört löpvila sedan i onsdags. Mer tid för annat alltså.

Svettig utomhusyoga. Välbehövt…

Jag brukar alltid hävda att man ska älska sin vardag. Trivs man inte med det man gör måndag till fredag så gör man uppenbarligen fel saker. Har svårt att förstå folk som ser varje vecka som en transportsträcka fram till helgen, som hela året tjatar om hur skönt det ska bli med semester.

Men.
There is no denying. Hur mkt man än gillar sitt jobb är det ändå så mycket roligare att vara ledig.
Semester. Is. Epic.

De senaste dagarna har fyllts med allt jag gillar. Livet är enkelt, och jag är ganska lättroad. Har ännu en gång kommit fram till att det finns många goda anledningar till varför jag bor i Stockholm.

Wetvesten torkar i gräset i Vitabergsparken.

Låt mig bara träna, umgås med vänner, cykla runt, äta glass, bada, ligga i gräset (allt i solen förstås) och jag är extremt nöjd. Helst till tonerna av svensk hiphop.

Jag frodas. Och svettas. Iklädd grön skurt-keps och uppkorvade blöjshorts och bikini. Vad gör man inte för den optimala brännan?…

Misslyckat försök att porträttera Skurt-outfiten. Men kepsen ÄR där. Och förbipasserande grannar skrattar.

Nej. Jag vill inte börja jobba på måndag… Tre veckors arbete väntar innan ny semestervecka. Men jag får försöka behålla semesterkänslan ändå… Sommaren tar ju inte slut än!