Otaliga är de stackars flugor som drunknat i min kroppssvett idag.

Tillbaka i skogen efter förkylning och englandsvistelse. Fantastiskt trevligt. Fantastiskt överjävligt tungt. Jag är inte i löpform…

Benen var så sjukt tunga i slutet av de 15 kilometrarna. Lyckades dock uppbringa lite energi för någon sorts lättare fartlek i slutet. Totalt 17km. Totalt mördade ben.

Den planerade TRX-styrkan fick bli lite lätt stretch. Eftermiddagens planerade stadspromenad får bli en stadsglass. Punkt.

England är fortsatt fint.

För den som inte varit i England, eller bara varit i London. Come here.

Det finns så många ställen i England som är värda ett besök. Personliga favoriten är södra delarna, Cornwall, Bournemouth. Men även the Midlands är vackert.

På årligt besök i grannstaden Nottingham igår, otroligt mysigt ställe med rejäla anor. Hamnade dock på en spontant uppsmälld strandbar mitt på torget. Åt hamburgare, käkade glass. Strosade runt bland stadens små gator, mötte Robin Hood. Shoppade vintage-kläder, bland annat ett par avklippta Levi’s täckta i motorolja.
Uppenbart kap.

Proper English burgers. Detta fantastiskt rustika bröd. Svenskt bröd slår engelskt. MEN engelsk glass slår svensk.

Men har trots allt inte bara shoppat vintage-motorolja o Primarklinnen. Har även lyckats hitta jäkligt snygga träningskläder… Fortsätter för övrigt att träna, trots lätt återkomst av förkylning.

Le Gym

Idag: sista dagen med gänget.
Imorgon: hemfärd. Lite trist. Men inatt drömde jag faktiskt om terränglöpning. Och har hört talas om värmebölja i Sthlm…

Saker och ting går åt rätt håll.

Möttes på flygplatsen av familjen, och en välkomnande flaska. Sedan dess har det bara blivit bättre och bättre.

Har tillfrisknat, än så länge utan att någon annan insjuknat. Vi shoppar. Käkar gott. Solar. Umgås. Lever så där lagom nyttigt.

Syster och jag på kubansk afton i lördags…

Har också lyckats skaffa mig träningsvärk (eller snarare totalt krampande extrema smärtor) i båda benen. Ett veckokort på stans största gym, DW Sports, är införskaffat. Måste utnyttjas maximalt.
Förstås.

Lämnar sakta JellO-konsistensen bakom mig.

Det är dock något annorlunda med gymets spincyklar. Pedalerna sitter nog bredare än jag är van vid, så jag får kramp på lårens insidor.
Vastus Medialis skulle jag vilja säga.
Vaknade inatt på luftmadrassen och vred mig som en mask för att inte väcka min sängkamrat eller övriga roomies… Lyxliv. Stort behov av massage.

Ps: även lyckats bränna mig. Tomatface. Så jäkla hett.

Hur kommer det sig att man efter två dagars träningsvila känner sig som en degklump?

Det går verkligen snabbt utför, i alla fall rent psykologiskt. Efter ytterligare en dags total passivitet har musklerna utan tvekan förvandlats till Jell-O.

Tre dagars förkylning: jag befinner mig i Jell-O stadiet. Har varit uttråkad, isolerad hemma från jobbet. Enda ljuset i tunneln har varit de modiga vänner som trotsat smittorisk och kommit och hängt med hösäcken.

Men.
Idag börjar min semester.
Denna vandrande påse med Jell-O har kämpat sig upp i ottan och lyckats haffa sista platsen på flygbussen till Skavsta. Sitter nu på planet; heading for England. Ytterligare någon dags heffaklumpande väntar. Men damn, när jag blir frisk ska jag hitta en gräsplätt i någon park. Löparskor är packade.

Jag älskar att springa.
Ibland går det bara sådär löjligt lätt. Gårdagens pass må ha varit kantat av en å annan vurpa, svalda flugor, några ton lera, lite skrubbsår. Men det var fantastiskt.

15km terräng + 2.5km tröskel i elljusspår. Inget ont i ryggen. Avslutade sista kilometern i hög fart. Upplevde nån sorts eufori. Kräktes nästan.

Tänk vad glad man kan bli av att bli helt jäkla utpumpad.

Frukt är inte godis. Hur man än vrider och vänder på det.

Jag försöker att vara lite nyttig. Inte vräka socker. Blandar kvarg med lite saft och frysta bär, i ett försök att göra en form av enkel hemmagjord glass. Det blir riktigt gott. Fräscht.

Kvarg med frysta bär och lite saft med sötningsmedel…

Men sen jämför man med Ben & Jerrys, och inser vad gott verkligen betyder.

Varför är det som är godast alltid onyttigast? Visst, jag skulle nog lätt kunna äta en pint B&J varje dag utan att bli vare sig diabetiker eller överviktig. Men jag inser ju att energin är tom, och att min kropp hellre skulle få i sig mer mat, vitaminer, proteiner att jobba med. Men jag älskar glass. Och det är kanske OK så länge man äter glass också (o inte istället för.)

Men men, kvarg-glassen kan nog bli standard. Också…

Sommartid betyder slarv med bålstyrka. Man springer, cyklar ute, går inte till gymet. Hur idiotisk får man bli? Wastea 2 års ryggrehab och uppbyggd bålstyrka för att man plötsligt kan träna lite mer som man vill. För att rehab är tråkigt. För att man inte orkar gå in.

Japp. Sån är jag, lat innerst inne. Jag gör det som är roligt. Men damn it. Insåg i helgen att jag har tillgång till rätt bra saker, utomhus. Så det blev rulle o pilatesboll i olika kombinationer. Det går att göra ganska jobbigt.

Jäkligt bra övning, indrag med upphöjda händer…

…speciellt om man lägger till en tillbaka-rullning. Rekommenderas!

Blivit ett antal timmars cykling i helgen. Och ett rejält löppass i regn/hagel igår. Hann även med nåt dygn på landet utanför Uppsala. Inte helt fel.

En av deltagarna på helgens midsommarfest. Den absolut snyggaste.

Det låter så sunt, att ”träna för att må bra”.
Men hur spännande är det egentligen? Det är klart att alla vill må bra. Men personligen har insett att jag hellre tränar för att uppnå förbättring. Jag vill ha ett MÅL, något att förbereda sig för. Den vältränade kroppen och välmåendet kommer på köpet.

Dags att göra upp en träningsplan. Tiden post-halvvättern: hade tänkt att jag nu kan lägga mindre fokus på cyklingen ett tag. Springa mer, wetvesta mer. Låter bra. Men jag måste erkänna för mig själv att jag fastnat lite för cykel som träningsform. Det är ett otroligt bra komplement, trots att benen ibland blir stock-tunga under löppassen.

Ny blöjbyxa är införskaffad, med vaddering anpassad för långsittning. Lite mindre dödsful än den längre varianten. Men fortfarande jävligt ful.

Ny vaddering. Bara att fortsätta cykla…

Så nu när jag vilat från cyklingen ett tag känner jag att det är dags för ett nytt mål. Något att träna för. Måste anmäla mig till någon sorts lopp, som inte bara har elit-deltagare. Har fasen ingen lust att komma helt sist. Dags att göra lite research på höstens cykellopp. Och kanske även boka in nån löptävling?…

Långcykling igår. Löpning idag. Och våldsam dans i två dagar. Min kropp är sliten, men mitt psyke jublar.

Tiotals tusen på underbart soliga Gärdet

Det finns något som förenar oss människor. Majoriteten av oss tycker om att ha roligt. Stämmer även på mig. Något som väldigt många tycks uppskatta är att samlas i enorma folkmassor för att uppleva, lyssna och dansa till musik. Jag älskar att dansa. Till house. Det är så Jäkla Roligt.

Vi stod länge längst fram vid scenen, men här har vi backat bakåt för att ta en paus.

Folkmassorna framför scenen var fullkomligt galna. Det var många gånger sånt kaos att man lätt kunnat krossas om man ramlat. Vi fick bokstavligt talat dansa för våra liv till tonerna av David Guetta. And we did. Och det var det roligaste jag gjort på länge. House är för mig endorfiner. Vare sig man tränar eller dansar till det…

Fastkedjade vid varann för att inte tappas bort i massorna.

Tuff helg för kroppen dock. Det märktes under dagens löppass. Tunga ben. Och tyvärr rätt rejält öm rygg för första gången på flera månader. Sista kilometern fick promeneras hem. Men den här gången hade jag ju uppenbarligen en konkret orsak.

Ps: Inte bara jag som var mör.

Summerburst-stretchen

Status post-150k: benen mår prima. Ryggen är helt ok. Men: jag har ont i nacken.

Det har blivit en hel del träning de senaste dagarna, om än inte så mkt cykling…

Äntligen gym. Äntligen träningsvärk.

Äntligen skog. Äntligen terränglöpning.

Däremot nacken alltså. Något är lite fel.