Så blev det fint.
Lite sol, och Stockholm blir i ett slag världens vackraste stad. Mina ben må ha varit de segaste stockarna över liljeholmsbron på väg hem ikväll, men jag kunde inte låta bli att njuta av utsikten.

På väg hem från middag på Vurma. Helt fantastiska mackor o sallader… Jag valde en ”Pucko”: Kyckling, chevre, valnötter och honung.

Låren är rätt så ordentligt stumma efter den här veckan. Måste säga att jag har spenderat en hel del tid på cykelsadel. Det är svårt att räkna transportcyklingen till jobbet som träning, det är så mycket start och stopp hela tiden. Men jag tror ändå att benen påverkas, att jag är ovan med mängden. Det blir ju ändå 15km per dag, tur och retur…

Lägg till det i snitt 1,5h på gymcykel efter jobbet och du inser varför benen är sega. Det var väldigt svårt att få upp någon som helst puls på spin-passet idag. Benen sätter gränsen för farten. Det är bra: Väx kära lår.

Kompletterar middag med lite glass. Eller ok. Ett litet paket med glass. Jag tycker om glass.

Men wtf. Kan de lägga av med att ha en nedräkning på hemsidan?

Insåg just att det inte är så många helger kvar till det är dags.

Status i nuläget:
-Antal långpass på cykel utomhus (trainer inte inräknad) i år: NOLL

-Antal pass på Doris hittills (trainer inräknad): NOLL

So not good. Vet inte ens om ryggen klarar racer. Borde ha kört ett cykelpass i söndags när jag kom hem från Umeå, men det blev ett underbart lerigt gris-pass i löpspåret istället. Intervaller. Sehr schön.

Börjar bli lite stressad över cyklingen dock. Kompenserar bristen på riktig cykel med att ösa mängd och intervaller på gym. Trötta ben lindrar ångest. Litegrann.

Sista helgen i Umeå är avklarad. I skrivande stund sitter jag på flygplanet på väg hem. Kaffe och brownie serveras. Same procedure, every time. Det känns lite tomt.

Soligt häruppe i alla fall:)…

Det har varit ett så lärorikt år. Har flugit en hel del fram och tillbaka. Upptäckt en ny stad. Lärt mig så mycket. Insett, återigen, att idrottsmedicin och skador är något jag brinner för.

Tentan gick bra, min presentation om överträningssyndrom gick ännu bättre. Fick väldigt positiv respons, både från kursledare och medstudenter. Det blev en engagerad diskussion efteråt, med intressanta frågor som jag faktiskt kunde svara på i hög utsträckning. Tror jag lyckades förmedla hur spännande ämnet är.

Första sidan av presentationen.

Det har varit en fin sista helg. Jag var klar med båda examinationsmomenten i fredagskväll, så i lördags kunde jag bara njuta:) Det var verkligen intressant att ta del av alla andras presentationer. Det var allt från hjärnskakningsrehab till styrketräning med avsnörpt blodflöde (dvs framkallad syrebrist) till musklerna för att öka muskelvolymen snabbare…

Sista vändan. IKSU är ett ställe jag kommer sakna!

Kommer även att sakna alla kursdeltagare man lärt känna. De flesta kommer man troligen aldrig mer träffa…

Sista kvällen, på väg hem från lite firande. Lätt nostalgiskt i duggregnet.

30 poäng idrottsmedicin inhämtade. Rätt så nöjd.

Skulle kunna skriva ett inlägg om plugghets. Om hur fantastiskt roligt det är att gnida ass i soffan, täckt av ett berg av föreläsnings-handouts.

Men istället: May I present to you, la bicicleta. En nyvunnen vän, levererad i en låda förra helgen.

Den Obligatoriska Racern Införskaffad o Sammansatt. Ihopmeckad med en hel del assistans från mer kunnig människa. Danke!…

Så. Jag hoppas att ryggen klarar en något mer framåtlutad position. Har anpassat modellen för att det ska vara så skonsamt som möjligt. Kan inte fatta att jag glömt att presentera er tidigare. Vi ska cykla tillsammans har jag tänkt, jag och Doris. Hon är snabb.

Ps: Fcuk. Imorrn är det tenta. I Umeå.

Det är ett sant nöje att utvärdera dem, en efter en: Ben and Jerrys nysläppta Frozen Yogurt smaker.

Jag är inte dum. Förstår mkt väl att de inte är ett dugg nyttigare än övriga smaker. Men gosh. De är goda. Och nya smaker på glass är ju inte helt fel?

Senaste testade smaken. Helt omöjligt att inte äta upp hela på en gång. Att bli mätt av glass är en fysisk omöjlighet för mig. Spara är för mesar:)

Något måste man ju muta sig själv med för palla plugga. Cellmetabolism. Flashbacks till termin 1 på läkarprogrammet.

Celler i bl.a. muskler och hjärna drivs av ATP. Som utvinns ur glukos och fettsyror. Som finns i glass. Heja heja.

Ps: alla smaker i länken verkar inte finnas i Sverige. Hittills bara sett de tre sista smakerna: Raspberry Fudge Chunk, Strawberry Shortcake, Vanilla Honey Caramel.

Ibland är det rätt nyttigt att stanna upp och reflektera över vad man egentligen ställer för krav på sin kropp. Vad vill man att den ska kunna göra?

Man vill vara frisk. Skadefri. Smärtfri. Personligen vill jag kunna träna i princip varje dag.
Ganska mkt. Ganska hårt.
Idealet är förstås löpning minst fyra gånger i veckan, helst ett banpass, ett långpass, något tröskelpass. Men nu när jag är skadad blir det mest cykel. För visst är man väl skadad om man inte kan springa fem gånger per vecka?…
Vänta nu.

Jag tycker att jag tränar ”hyfsat mycket”, eller ”helt normala mängder”. Meeen. Pratar jag träning med en utomstående inser jag dock att min lång-kotte-vinklade syn på vad träning egentligen innebär kanske är något förvrängd. Att jogga 5km är inte träning för mig. Det är knappt uppvärmning. Är man inte kräkfärdig eller halvt förlamad i benen så är man inte trött på riktigt.

Just nu blir jag sällan kräkfärdig. Väldigt sällan trött på riktigt. Jag tränar oseriöst, för att jag tycker om det. Och för att sakta bygga upp mig till tidigare träningsnivå. Men ändå: I princip 0% av mina ”riktiga” träningspass är kortare än 90min. Och jag blir alltid 100% svett-dränkt.

Det är ganska lätt att bli mängdblind.

Cykelben kämpar:) På trainern i helgen: 2h 15min… Syster satt bakom och fotade från farligt snygg ass-vinkel.

Jag är alltså smått missnöjd med att jag inte kan träna precis så hårt och mkt som jag vill. Men istället borde man vara tacksam över allt det som kroppen faktiskt klarar just nu. Det var verkligen inte länge sedan som jag inte kunde springa ett steg utan ilande smärta från ryggen… Nu klarar jag 15km, och i helgen har jag till och med vågat mig på några kortare stegringslopp till i princip maxfart. Definitionen av att vara skadad är ganska relativ…

Jävligt stappliga löparben efter dagens pass (haha väldigt mkt trötta ben-bilder i detta inlägg). 17km klarade de iaf. Inklusive fartlek. Det är ryggen som sätter gränsen.

Det här med att plugga parallellt med jobbet. Hmm. Har funkat utomordentligt bra hela året, framförallt pga det faktum att jag inte behövt plugga…

Nu pågår författande av projektarbete om Överträningssyndrom. Ett extremt intressant ämne, framförallt eftersom att orsakerna till varför syndromet uppkommer inte är helt klarlagda.

Köksbordet i nuvarande status.

Har kommit upp i en ansenlig mängd sidor nu. Men här kommer några ihopklippta smakprov ur inledning och bakgrund på svenska:

Att träna för att uppnå maximal prestation är en svår balansgång mellan hårt idrottsutövande och vila. Kroppen har en fantastisk förmåga att anpassa sig utifrån de stimuli den utsätts för, grenspecifik träning är en förutsättning för att utvecklas inom en idrott. Den fysiologiska responsen till hård träning är således ökad funktion och konditionsnivå. Detta förutsätter dock att kroppen får tillräcklig tid för återhämtning och vila.

OTS påverkar således en idrottares vardag kraftigt negativt, då det leder till långvarigt försämrad prestation. Trots att mycket forskning genomförts, är orsaken till varför syndromet uppkommer är dock ej helt klarlagd. Denna litteraturstudie gjordes för att sammanfatta forskningsläget gällande möjlig tidig upptäckt och diagnostik av detta syndrom via hormonella markörer eller användandet av psykologiska skattningsskalor….

Slutsatser kommer. Förhoppningvis.

Ps: Ingen överträning än så länge hos undertecknad. Har dock parallellt med jobb o plugg lyckats framkalla åtminstone jäkligt stumma lår. Att kombinera löpning o cykel är inte helt smärtfritt. Väntar på superkompensation…

Riktigt hallelujah moment igårkväll kan jag meddela: Möte med bostadsrättsföreningen angående en nära förestående ombyggnation och fasadrenovering. Fick besked om vad renoveringen rent praktiskt kommer att innebära.

17 veckor byggnadsställning runt huset.
Inplastat hem i SJUTTON veckor.

Mitt hus lyckades få första etappen. Med start nästa vecka. Hela sommaren inkapslad. F-kking fint.

Inget balkonghäng på heeeela sommaren. Hejdå kvällssol.

Under 8 veckor mitt i sommaren kommer man inte ens att få öppna fönstren. Hej kära vänner. Jag kommer med stor sannolikhet att hänga hos er en del i sommar:)

Ytterligare en ny rekorddistans är avklarad. Gav mig igår ut på extremrundan i Glömstaskogen: 15km terräng. Stundtals mer bergsklättring än löpning.

Svart-Vita spåret. Inget vatten, kokhett väder. Pollenchock. Ändå riktigt jäkla roligt..

Det är inte bara myslöpning och lugn jogg i natursköna omgivningar som gör att jag älskar löpning. Nej, det jag fastnat för, det som gjort mig beroende, är känslan av att utmanas fysiskt. Att pressa kroppen, och bli helt jäkla slut. Igår blev jag väldigt trött. Efter 15 kuperade kilometer avslutade jag med 2,6km fartlek, lika lång intervall som vila. Med ordentligt tryck i steget…

Löpning handlar om kärlek blandat med kraftigt obehag. För det är såklart inte alltid ”underbart”, det ska inte vara det. Sista intervallen avslutades igår med en liten gnutta kräkkänsla. Låg på rygg stirrande upp mot himlen och insåg att det var jäkligt länge sedan jag var så trött.

Efter en fantastisk träningshelg har de senaste dagarna känts lite tyngre. Tankarna kretsar kring jobb, plugg och uppsats, samtidigt som kroppen känts ”fel”. I börjat av veckan var jag övertygad om att jag höll på att bli sjuk. I torsdags insåg jag dock att jag eventuellt ”bara” är fullständigt pollenchockad…

Trött, snorig, konstig i halsen, ur, tung i huvudet. Och allt blir mycket värre när jag går ut. Ledtrådarna samlar sig. Kan inte minnas att jag reagerat så starkt tidigare säsonger, men man kan ju faktiskt bli mer allergisk i vuxen ålder. Björknivåerna är dessutom skyhöga just nu.

Gårdagens cykeltur till jobbet. Idylliskt vackert men rätt så snorigt o yrt. Lika bra att ta fotopaus:)

Så antingen går man nu omkring och är helt dödstrött pga allergi, eller så knaprar man medicin och blir nästan lika trött av den. Haha. Jag väljer mediciner och hoppas att skiten släpper snart. Har man riktigt otur är det kanske både virus o allergi. Men jag tänker att det i alla fall inte borde vara någon fara att träna i helgen ändå..;)