Jag älskar känslan av att det river i lungorna. Älskar att höra hur skorna trummar snabbt mot marken. Älskar att bli riktigt jäkla trött. Vad mer kan man säga: det har varit en helt fantastisk helg.

För några månader sedan hade jag aldrig kunnat drömma om att träna så mkt som jag gjort i helgen, utan något som helst ryggont.

Fredagens terrängpass följdes upp med en hel del av detta:

Cykelställningen har dragits fram! 2 timmars svettig cykel på trainer blev det. I strålande sol.

I lördags grundades alltså basen till årets cykelbränna. (Och vädret resten av helgen har det ju inte heller varit något fel på?)

Igår blev det morgonpass på Eriksdalsbadet, wetvest och lite crawl. Och idag blev det återigen LÖPNING. Terräng och lera följt av en snabbare runda i det mkt backiga elljusspåret. Nästan uppe någon form av välkontrollerad tröskelfart. För första gången på snart tre ÅR fick jag uppleva hur det är att springa, på riktigt. Jag tog i, vågade ta ut steget. Andningen rev lite i uppförsbackarna, pulsen gick upp. Tänk att det kan vara så underbart att bli trött. 2,6km totalt. Kan inte förstå att jag förut kunde ligga på den ansträngningsnivån i 10km. Lätt…

Avslutade sedan med fem flacka backar igen för att köra lite lätt snabbhetsträning. Jag väljer en ganska flack backe för löpteknikens skull och försöker att springa snyggt, men snabbt. Jobbigt och svettigt.

Pollen, ögonsvett och sol på toppen av backen. Omöjligt att inte kisa:)

Höll på att få kramp i insidorna av låren när jag klättrade in i bilen på hemvägen. Nice.

Fyra underbara dagars ledigt. Satte påsk-standarden med ett rejält lerigt, svettigt pass i terrängen imorse. Luften var perfekt för löpning. Sval, nyregnad. Klipporna var dock något blöta: Gled nerför ett halvt berg, byxorna blev leriga men alla ben hölls intakta. Inte ens en stukad fot. Det gäller att koncentrera sig bland rötter och stenar, vilket ju är lite svårt när man har så mkt att prata om:)

Observera hamsterkinder. Det bjuder vi på idag!

Dagen har sedan spenderats i stan, där Kungsträdgården blommar… Passa på hörrni. Träna och njut. Det ska bli soligt!

Ni har väl inte glömt att jag är student? Att jag läser en kurs i idrottsmedicin?

För det har jag.
Har i princip helt förträngt att jag om mindre tre veckor har inlämning av ett projektarbete. En vecka senare har jag tenta. Woops.

Lite aerob träning på kvällskvisten?

Hela kursen har varit som en spännande exposé i träningslära, ortopedi, idrottsskador. Har åkt dit, lutat mig tillbaka, haft roligt. Däremot har jag inte insett att jag faktiskt måste LÄRA mig saker.

It’s about time to start studying.

Ännu en bra träningshelg har passerat. Det blev hela 15km löpning idag igen, varav det mesta avklarades i trevligt sällskap. Sista kilometern bestod dock av ett försök att återuppväcka förtvinade, sovande, snabba muskelfibrer. Avslutade nämligen dagens lugna terrängpass med fem flacka backar i elljusspåret. I något snabbare tempo än jag nuförtiden vant mig vid.

Så sjukt intressant att se hur tungt och ovant det är att plötsligt springa fortare. Benen förstår inte vad som händer när de plötligt ska trycka ifrån ordentligt. De var tunga som stockar! Ryggen kändes litegrand men jag beslöt mig för att jag måste våga testa. 5x ca 70m. Inte maxfart, bara lite fortare än vanligt.
Jag och Johanna hade innan detta joggat runt i den leriga terrängen och babblat konstant. Kroppen var sliten , men efter några kilometer lossnade det. Välbehövt. Alltid lika roligt.

Nu, efter cykel-långpass igår, dans inatt, distansjogg, backar och en del vintage-shopping har jag smått ont i ryggen. Men håller tummarna på att jag bara känner av passet i låren imorrn:)

Jag gillar effektivitet.
En avbokad patient i anslutning till lunchen och jag hinner rusa ner till gymet under rasten…

Gårdagens lunch. Väl spenderad tid.

Lunchträning är en lyx. Fullt medveten om att det inte funkar i alla jobb, men jag brukar dock kunna få till det någon gång per vecka. (Beroende på belastning.) Det kräver dock lite planering, med tillgängliga mellanmål innan och efter. Proteinpulvret är ganska praktiskt där måste jag säga:)

Ett problem finns dock: ena stunden cyklar jag järnet med ”Back to the Pump” av Benny Benassi i öronen. SJU minuter efter senare är jag duschad och klar uppe på mottagningsrummet. Jag överdriver ej, har tagit tid

Kan ni tänka er eftersvettningarna?! Sitter där med första patienten och försöker att ignorera det faktum att mitt face är tomat-tonat… But, it’s so worth it.

Nytt rekord. Femton kilometer.
Tror fasen att det börjar närma sig en rejäl distans… Och inte ont. Avslutade ändå med lite yoga och bål-aktivering

Ny matta:)

Det har varit en jäkligt lång dag. Var på jobbet innan 07.30 imorse, och 14 timmar senare är jag ännu inte hemma. Jag har nämligen spenderat en mycket intressant kväll högst upp i Läkarhuset Odenplan, tillsammans med Stockholm Marathons sjukvårdsgrupp.

Hyfsad utsikt över solnedgången

Idrottsläkaren jag spontant kontaktade under hösten (och auskulterade hos) visade sig vara en av ledarna för sjukvårdsteamet i marathongruppen. Så presenterades jag alltså för idén att jobba på marathon i år. Halkade således in på den årliga planeringsfesten.

Italiensk middag. Brownies. Och planering inför årets volontärinsatser.

Så om du blir dålig under marathon i år kan du få träffa mig med dropp och skavsårsplåster i högsta hugg i sjukvårdstältet. Förhoppningvis med någon mer erfaren typ vid min sida:)…

Nu: trött på väg hem. Snart helg. Först återstår en mastodontlång konferensdag på jobbet… Hur ska man egentligen hinna träna?

Hur man öppnar en kokosnöt på bästa sätt: (Eller fine, det här är ett sätt. Troligen INTE det bästa. Haha.)

Tag en stycken kokosnöt samt en stycken hammare. (Gärna en robust variant.)

Använd hammarens ”vassa” ände, och börja hacka någonstans typ i mitten av kokosnöten (som du håller i handen.) När du får ett litet hål eller spricka så jobbar du dig runt nöten, på ”samma höjd”…

Efter att ha jobbat sig runt spricker skalet förhoppningvis upp.

Så här snyggt blir det typ aldrig annars. Haha. Egentligen bara när kokosnöten är lite ”gammal”, då lossnar fruktköttet från skalet lättare…

Vanligtvis återstår sedan att karva ut fruktköttet från det hårda skalet. Med en kniv (inte för vass, akta fingrarna) eller en sked. Och sedan skära upp frukten o njuta:)

Inte mycket att klaga på den här helgen. Trots att ryggen varit dålig i över en vecka (utan löpning) så vågade jag mig ut i terrängen igår. Tog det väldigt lugnt, tassade fram mellan vatten och 220-801. lerpölar.

Och ryggen höll. Slutsatsen är alltså att det är annat än löpning som påverkar, gör det sämre. Jag gissar att stress har ett finger med i spelet…

Resten av helgen har inte varit sämre. Strålande sol och vårkänslor  Evening Dresses online  i hela staden. Har promenerat runt, suttit på uteserveringar och nästan lyckats skaffa mig solglasögonbränna (ajdå) och förstås firat jobberbjudandet genom att dansa till 05:) Hoppas att du också tagit vara på strålarna…

…att gå ner för de här trapporna?
Svar: väldigt jobbigt.

Efter ett spinningpass undrar man hur fasen de tänkte som byggde den här trappan ner till omklädningsrummet… Stappliga ben.

Höll på att avsluta gårdagens pass med en praktvurpa och säl-glidning nerför en tre våningars spiraltrappa. Det hade varit skönt…

För den som inte förstod innebörden v föregående inlägg skulle jag i alla fall vilja poängtera: Jag fick AT!!! :):):) Snacka om glädjevarv runt jobbet när telefonsamtalet kom. Och det bästa är att jag inte börjar förrän i november. Så jag har gott om tid att vara kvar på nuvarande jobb…

…och även gott om tid att nojja om hur svårt det kommer att bli sen… Hehehe.