Lördagmorgon efter fredagkväll.

Hiphop-spelning på Berns igårkväll. Fredagkväll före lördagsmorgon.

Lite segt idag alltså med andra ord. Men jag känner mig inte (jätte) bakis och tänker inte se gårdagen som ett hinder för träning. Jag har för övrigt träningsvärk i magen fortfarande. Så illa. Hahaha. Verkligen ett tecken på att jag tappat styrka. Bålträning idag blir obligatoriskt! Först väntar ett luuuugnt poolpass, trots att jag låter som en kråka efter gårdagen. Om jag blir sjuk igen var det ändå värt det… Dags att rulla ur soffan!

Första riktiga styrkepasset efter förkylningen avklarat. Så välbehövt! Det är nästan skrämmande hur snabbt kroppen förslappas. Ryggen har verkligen blivit sämre efter bålstyrke-bristen! De stabiliserande bålmusklerna måste ständigt påminnas om att vara aktiva. Annars blir det ”återfall” i ryggsmärta när hållningen far åt skogen… Så idag tvingades bålen vakna till liv igen. Ett brutalt återuppvaknande: Balansträning på Bosuboll is the shit.

Välutrustat gym med gott om plats. Its good to be back!

Idag blev det balansträning i både dragmaskin och TRX. Ett köttar-pass med utfall (med extravikt) och enbensböj. Sen massa varianter av plankan med händerna på bosubollen och fötterna på pilatesbollen. Svettigt som vanligt:) Så nu väntar jag på träningsvärken….

Det är helt otroligt vad lite träning kan göra.
Jag vet inte om jag drabbades av någon sorts måndagsångest. Eller kanske en kombination av höstdepression-träningsbrist-stressreaktion-jobbtrötthets-PMS. Hehehe. Hur som helst så har jag inte varit Stockholms största solstråle denna stormiga måndag.

Kroppen har behövt vila, men mitt huvud mår för fasen inte bra om jag inte får träna. Lämnade jobbet med en trött suck. Tänkte att jag egentligen borde ta en till vilodag för att bli helt frisk. Meeeen.

Den röda Friskis-skylten lyste så lockande i den svarta höstkvällen. (Ok fine, klockan var fem, men det var för fasen nattsvart!)
Så jag gick in. Cyklade lite lätt, svingade lite kettlebells, svettades. Blev glad.

Så nu är jag inte längre suicidnära. Tänk vad lite träning kan göra. Får dock se hur halsen mår imorrn….

Ps: FUU#K. I skrivande stund missade jag att byta tunnelbana i Liljeholmen och hamnade i aspudden istället för hemma i kransen. Hahaha. Poop. Så kan det gå när man bloggar intensivt!:)

Sightseeing…

Should I stay or should I go?
Ska man ladda om, ta sig samman, fixa till sig, ge sig ut. Eller ska man bara ligga kvar?

Tass mot tass, rätt mysigt.

Det har varit en slapp dag. Har konsumerat en hel del varma drycker men kraxar fortfarande som en kråka.

Te och kanelbulle. Ooops, massa mjöl. Men tror det behövdes idag…

Borta fest eller hemma bäst?
Jag tror jag egentligen vet vad min kropp behöver. Men jag är så dålig på att ställa in planer och jag har verkligen varit så laddad för kvällens aktiviteter i flera veckor:

Urrrk. Det här är nästan lika jobbigt som att välja mellan att träna/inte träna när man är krasslig!

När man varit skadad ett tag är det lätt att tappa riktningen när det gäller träning. Man rehabar energiskt i början, kör sina övningar i gymet, springer en jädra massa längder i poolen. Men sen, om resultaten (i form av löpduglighet) uteblir är det lätt att tappa hoppet. Gympassen kanske blir färre, eller så börjar man slarva med utförandet av rehab-övningarna. Till sist kanske man ger upp helt.

Believe me, I know all about it. På senare tid har jag börjat med yoga, jag har börjat köra kettlebells, försöker att lära mig crawla. Haha. Alla dessa udda projekt är ett sätt att hålla uppe träningsmotivationen.

Igår kom en tidning med posten, som fick mig att ytterligare känna hopp för träningsvintern.

Vätternrundan! Något att tänka på medan sitter o trampar på gymet;)… Inte för att cyklingen är mitt huvudmål, men det är ett tidsfördriv medan jag rehabar!

Jag ska erkänna, just nu går träningen lite halvsegt. Eller snarare, jag är halvseg. Det är verkligen inte lätt att hålla motivationen stark när man ständigt är halvkrasslig (för att inte säga helkrasslig.) Mitt immunförsvar är ett skämt. Kan inte ens minnas när jag körde cykel-intervaller sist!

Men fastän jag alltså inte kan träna precis så hårt som jag vill för tillfället så tänker jag framåt. För första gången känner jag ju faktiskt att ryggen förbättras, nu klarar den både lite löpning en gång i veckan och även lätta vikter på gymet. Det är inte bråttom. Målet för de närmaste månaderna är att bygga en stark kropp som tål löpning när våren är här.

Det kommer att hålla mig motiverad den här vintern

Jag vet att jag tjatar om det här knäckebrödet. Men jag säger bara:
När till och med jag tycker att det är löjligt smidigt att baka det, så är det verkligen smidigt. Jag har inte direkt jordens längsta tålamod.

Med tiden har jag kommit fram till ett optimalt recept. Man kan säga att det är ”Majsknäcke” och gamla ”Leif-knäcket” kombinerat.

Bakning ikväll. Tar ca 5min;) OBS: Fantan som råkade slinka med i bilden är sockerfri, om det nu är en ursäkt att dricka läsk en vardag…

Så optimerat recept lyder:
4dl havregryn
2dl majsmjöl
2dl grov glutenfri mix (kan bytas mot annat mjöl)
4dl blandade fröer (solros, lin och pumpa kör jag)
Salt i valfri mängd. (Ganska mkt för mig, hehe)
7-8dl vatten

Blanda allt. Ut på två plåtar. In i ugn 175 grader i typ 70-80min. Tills det är knaprigt helt enkelt:)

Har personligen upptäckt att man gärna kan hälla i lite mer vatten i smeten för att slippa gegga med händerna. Idag blev det väldigt geggigt.

High-five för fasen

Det var en vacker sommardag. Solen speglades i den stilla vattenytan på Eriksdalsbadets utepool. (Ok fine, det var en rätt så pissig, mulen dag, annars hade vattenytan knappast varit ”stilla” utan poolen hade varit knökfylld av folk. Men i alla fall, you get the picture.) Badet var folktomt, atmosfären harmonisk och de rytmiska armtagen från någon enstaka simmare var det enda som hördes.

Plötsligt var det något som störde det idylliska (om än något gråa) lugnet. Det blanka vattnet bröts av ett vildsint plaskande. Badvakten, som tidigare slött suttit och drömt uppe på läktaren ryckte till och började oroligt att iaktta den kämpande varelsen. Det var uppenbarligen någon som hade allvarliga problem där nere i poolen. Personen i vattnet liknade närmast en drunknande insekt, med långa yviga armar och ben, som desperat försökte att rädda sitt eget liv genom att ta sig mot bassängkanten.

Det var första gången jag på allvar försökte att crawla.

Efter att ha kämpat i en halv evighet under vattenytan rev mjölksyran genom kroppen. Pulsen var uppe i 180. De korta andetagen som jag fick till mellan de okoordinerade armtagen räckte inte alls för att syresätta kroppen och jag var tvungen att avbryta för att vila. Host. Jag hade kommit 10 meter från bassängkanten. Well, det fanns iaf plenty of ”room for improvement”.

Sedan dess har jag försökt att öva litegrand efter några av mina wetvestpass. Varje gång kommer jag upp ur vattnet lika rödögd som en albino, helt dödstrött. Hehehe. Det är egentligen rätt synd att prata om ”crawl”, mina aktiviteter handlar snarare om att undvika att drunkna. Än så länge har jag i alla fall lyckats med det…

Ps: Lika mkt som jag tidigare föraktat och skrattat åt ”blöjbyxor” har jag föraktat och skrattat åt simglasögon. Men vad hände? Återigen har jag fått erkänna mig besegrad.

Nu införskaffade simglasögon. Är trött på att se suspekt rödögd ut efter att ha simmat några längder!:)

6.5km skog i ypperligt sällskap. Och lite rehab på det… Ny rekorddistans. Håller tummarna, igen:)

Oh underbara morgondryck.
Var vänlig bota min molande huvudvärk.

kaffe, medicin eller gift?…
Undrar för fasen om jag håller på att bli sjuk. Urrrrk. It’s been a rough week, and it ain’t over yet, så det kan nog förklara hur jag mår för tillfället! När man känner sig sliten är det ibland rätt så svårt att avgöra vad som är vad… Och det är alltid så mycket lättare att säga till någon annan att ”inte träna alls” eller ”stanna hemma från jobbet”. Ah well, det får bli tidig dag på jobbet o bara lätt styrka för säkerhets skull:)

Och jag tänker fortsätta överdosera följande:

Har konsumerat en hel del ingefära de senaste dagarna, haha. En jäkla massa wok bland annat.

Så nu ber jag om hjälp från både kaffe och ingefära. Någon sorts placebo-effekt borde man ju i alla fall kunna få till?…

Bibeln innehåller inte bara långa teoretiska utläggningar om löpningens biomekanik, den avhandlar cyklingens också. Under förra veckan fördjupade jag mig litegrann i ämnet, (ok fine, jag tittade mest på bilderna. Hehe…)

hmm. Hur brukar jag sitta egentligen?

Inser att min cykelposition är betydligt mer ”upprätt”. Försöker att bespara ryggen från belastningen som uppstår när man sitter framåtlutad. Har medvetet valt en cykel med högt styre för att undvika böjningen, men i takt med att ryggen blir bättre blir jag mer och mer sugen på att ”luta mig framåt”.

Idag, sittande på gymmets motionscykel funderar jag återigen på biomekaniken. Hur sitter jag egentligen? Motionscykeln har vissa likheter med en vanlig cykel, men de är för fasen inte många. Hahaha. Får skavsår i rumpan av den breda tantiga sadeln. Händerna vet jag knappt vart jag ska göra av, och ryggen är nästan lite för rak även för mig…

Hehe, nästan skrattretande position. Men så här har jag suttit i två åt med min kära lilla diskbråcksrygg heeeeelt rak. Bild snodd från Google.

Jag kan inte för mitt liv förstå hur jag förut kunde tycka att spinningcyklar var obekväma, att sadlarna gjorde ont att sitta på! Nu inser jag ju att det är tantcyklarna som är obekväma…

Men jag sitter förstås kvar och trampar mina fem mil. Inser att cykeln ju i alla fall har riktigt bra fot-fästen, till skillnad från tantversionerna på många andra gym. Bestämmer mig till sist att jag är rätt så glad att tantcykeln står där den står ändå, alltid tillgänglig för en träningsnarkoman som mig…

PS: heja Sverige för fasen!