Först på plats, sist kvar.
Det är ganska mycket på jobbet nu. Fast nej, inte var jag riktigt sist kvar idag, alla jobbar lika hårt. Vinterdepression har drabbat stockholm, och det märks på patientströmmen. Behovet är oändligt, samtidigt som ett vildsint virus härjar bland personalen på mottagningen där jag jobbar. Not a good combo. Ibland känns det som att jag lika gärna kunnat bosätta mig permanent i Värtan.

Det är lite frustrerande när man måste sitta kvar på kontoret när man egentligen har andra planer. Jag brukar vara ganska bra på att prioritera min hälsa och träning, även när det varit stressigt i plugg o på jobb. Men ibland funkar det bara inte. Skulle idag kört spinning med syrran, men jobbade över så länge att jag (med minsta marginal) missade tuben och även passet. Lite snabb styrka fick det bli. Smått missnöjd.

Cykelfoto i hamnen:)

Imorrn blir det i alla fall cykel på gymet. Jag tänker ge mig själv mer tid för träning. Och ryggen mår bra!

Ps: Vissa dagar är det extremt skönt att ha två nationaliteter. Man har liksom en ”back-up plan” en nervös kväll som denna. (Tack England för att ni är redo för VM)

Finally. Jag tror att jag äntligen kan meddela att jag hittat ett par hörlurar som tål svett. 4real. Hehe. De har utvärderats i någon månad och fungerar ännu! Jag förklarade mitt öronsvett-problem för expediten på en elektronikaffär och fick helt enkelt ett par hörlurar man kan simma i.

Waterproof, än så länge stämmer det!

Så nu är det bara att svettas på, hoppas jag. Lovar att de går sönder imorrn bara för att jag skrivit det här:)

Skrev igår att jag önskade er alla en träningsfylld helg, så det vore ju en skam om jag inte fyllde min egen helg med en massa idrottslig aktivitet! Hehe. Idag, mina vänner, blev det minsann nästan ett riktigt långpass. Även för mig. Tyvärr inte bara bestående av löpning, men i alla fall en kombination av cykel och löpning!

Ryggen har varit lite sliten i veckan, men idag kunde jag inte hålla mig. Det blev ett rejält pass, bestående av 50km cykel, (visserligen inomhus, så distansen gills knappt) följt av 7.7 fantastiska km löpning i underbar höstnatur…

Älskar fortfarande höstlöpning:)
Benen var trötta av cyklandet innan, men det lättade efter att ha passerat de värsta backarna i början. Blev ett terrängvarv på 5km som tidigare. Men jag måste erkänna att det ibland snarare blev klafsande gång än löpning. Inte lätt att kuta fort när stigen på vissa ställen täcktes av decimeterdjup lera, eller för all del förvandlats till en sjö:)

Vattenmassor, gällde att hitta omvägar:)

På ett ställe klafsade ena skon fast så hårt att den nästan tappades där i lermassorna. Hehe.

När jag väl avslutat mina 5km kände jag att jag ville mer. Så för första gången vågade jag mig på en tur i elljusspåret. Hittills har jag fått så ont av gruslöpning, men det kändes som att det var dags att prova.

Måste erkänna att benen var rätt stappliga, segeltorpsskogens spår är extremt kuperat! Uppför de brantaste backarna, där jag förut kört backträning, kände jag mig allt annat än snabb. Frågan är ju om jag har några snabba muskelfibrer kvar? Alla har väl transformerats till fettceller. Haha. (Perkele!)
I slutet av varvet fick jag dock extrem lust att trycka på och springa fort:) Men jag höll mig, och joggade lugnt vidare…

När jag väl kom hem var benen sådär härligt trötta. Nästan lika trötta som när man kört ett riktigt långpass:) Och det syntes minsann på fötterna att jag varit ute!

Gissa vilken fot som sögs fast i leran:)

Tyvärr protesterar ryggen lite nu, håller tummarna på att det endast är en kortvarig svacka och hoppas den pallar en utekväll!

Någon gång måste man våga prova. Jag är ingen morgonträningsmänniska, men vad fasen, here it goes!

Ett cykelben på en spinningcykel. Och några tv-apparater:) Länge sen jag hade tid att se Nyhetsmorgon!

Tror det här lägger grunden till en bra dag! En väldig massa stillasittande väntar på jobbet, så träningen kanske får mig att inte bli fullständigt hyperaktiv:)

Hoppas ni alla får en bra, träningsfylld dag o helg!

Min blogg brukar aldrig handla om vikt, mycket för att jag tycker att just vikt är ganska ointressant. Det finns viktigare saker att tänka på. Men jag måste erkänna att jag tycker att det är roligt med tester av olika slag.

Det erbjöds nämligen gratis mätning av kroppssammansättning på gymet ikväll, genom så kallad impedansmätning. Ville jag mäta min fettprocent? Nja. Först gick jag förbi, var lite tveksam, men vad fasen. Maskinen är onekligen intressant!

24.2% fett innehåller jag alltså. Helt normalt för att vara en tjejig tjej. Men lite mer än jag haft förut, när vi mätt med s.k ”caliper”. Ah well, jag är väldigt nöjd med min vikt i nuläget, egentligen mer nöjd än när jag var som mest löptränad:)

Intressant det här med fettprocent. Man kan vara hur smal som helst och ändå ha en normal procent. Jag är ju verkligen inte direkt ”formtoppad” i nuläget. Under skadeperioden har jag byggt både muskler och lagt på mig fett. Men även när jag sprang som mest hade jag en relativt hög procent… Hur som helst så det är trots allt ganska skönt att veta att fettprocenten är normal, med tanke på att mitt BMI fortfarande visar att jag är ”underviktig”. Undrar om jag helt enkelt är lite för östrogen-dominerad för att få en låg fettprocent? Haha. Eller så äter jag helt enkelt lite för mkt godis;)

Äh.
Gick inte att låta bli. Jag vet att det inte är jul och jag VET att det innehåller massa totalt onödigt sötningsmedel. Men: November är en pissigt mörk månad och ibland behöver man helt enkelt extra tröst på jobbet. Bonus när trösten även skapar lite julkänslor:)

Kändes väldigt konstigt att dricka julmust, men vad fasen extrapriset gick ej att motstå…

Det låter kanske som att jag deppat ihop helt i vintermörkret på jobbet? Hahaha. I most definitely have not! Bredvid jobbdatorn står burken med D-vitamin. Tas varje dag, i väntan på soligare tider…

Hemma igen efter en lärorik helg uppe i Umeå. Kursträff numero 2 avklarad.

Det har återigen varit helt makalöst intensivt. Men måste säga att det var ganska skönt att inte allting var helt nytt. Nu visste jag t.ex:
Hur man kom till Bromma flygplats, vart flygbussen till Umeå gick ifrån, vart skolan och föreläsningssalen låg, vilka klasskompisarna var, vem jag skulle bo med, vart jag skulle bo. Och framförallt: vart man kunde köpa kaffe.
Kurskompisarna är för övrigt väldigt trevliga, skönt att hitta människor som man kan skratta med redan från första början:)

Helgens olika teman var: ”Kvinnor och idrott” (med en del fokus på bl.a. hur hormonella svängningar påverkar träningseffekt och skaderisk. Intressant!!) och ”Idrott och åldrande” samt ”Idrott vid sjukdom”. En hel del saker man hört förut, men det kan nog definitivt bli ett inlägg om det vi fick lära oss om den stora förlusten av muskelmassa som sker då man drabbas av en infektion. Man kan nämligen förebygga det!

Hursomhelst. Jag har haft väldigt roligt, och jag tycker om Umeå.

Vackra Norrland. Kallt och klart. Det finns verkligen en norrlänning inom mig.

En annan positiv sak med att lära känna fler i klassen är förstås att man får sällskap på flyget, både dit och hem. Folk reser långt för den här kursen! Igårkväll landade vi åter i Stockholm och man kände sig rätt så urvattnad.

Meeen. En sann norrlänning känner inte efter alltför mkt. Orkade in en sväng till stan på kvällen och hann roa mig lite innan jag typ somnade ståendes:)

Tillbaka i Sthlm igen, med syrran och en kompis på en bar. Ser i alla fall inte så extremt trött ut som jag trodde att jag skulle göra 😉 Hehe

Nu har jag minsann fått maximalt utbyte av denna helg. Hehe. Dags att käka fars-dags middag och sen däcka i soffan.

Åker i alla fall till Umeå med garanterad träningsvärk i axlarna imorgon. Och magen iofs. Och rumpan, och benen (mjah, typ överallt alltså). Min arma kropp är trött.

Allt tack vare:

Los amigos nuevos.

Körde en jäkla massa, tills jag nästan var blå om läpparna. (Glöm ej att andas liksom?) Sen blev det lite nya varianter av bålövningar, med Bosuboll förstås, men även foam roller!

Ny combo! Boll o rulle. Svinsvårt för balansen! Försökte även köra höftlyft, ännu svårare….

Återkommer dock till ämnet: Att fota sig själv på gymet. Jag smyger. Tycker fortfarande det är pinsamt, även om jag försöker ”fånga” nån ny övning för att visa här. Och för övrigt är jag extremt dålig på det. Hahaha. För att ta bilden ovan krävdes typ tio såna här:

This is…. Ehrm. Me. Falling to the floor:)

Hur som helst. Låt oss fylla våra bloggar med pinsamma, fula träningsbilder. Med svettiga röda fejor och suddigt fokus. God helg!

Med asset in the air. Snyggare blir det inte. Hehehe…

Ps: Hemkommen o dags att packa. Penna kanske ska med denna gång?

Äntligen har gnistan återkommit. För första gången på en eeeevighet fanns det igår lite tryck i benen under träningen. Det 90 minuter långa cykelpasset avslutades med några spontana intervaller. Bara för att jag hade lust:) När hände det senast liksom?

Idag fick benen återigen jobba, denna gång i TRXen bland annat…

Dagens dimmiga träningsbild. Haha. Tagen genom en plastpåse…

Under dagens pass fick telefonen nämligen bo i en plastpåse. ”But why?” frågar du dig kanske. Svaret är: svettskydd.
Så kan det gå när man glömt sin arm-hållare för mobilen hemma. Fuktskadad iPhone, been there done that. Ska mobilen ligga i byxlinningen krävs numera skydd!

Ah well. Svetten lackar, träningsgnistan e tillbaka. Bäst att utnyttja det även imorgon, för sen bär det av till Umeå igen:)

PS: Gah, dags att hitta lite plugg-gnista också fröken Clark!?

Boken fortfarande stängd. Knappt pluggat nåt alls sen senaste Umeåbesöket. Gaaah, borde sluta Facebook-chatta NU…

Helgen som passerat kan mycket väl klassa in som en av de mest onyttiga i mitt liv. Eller njah, för att vara ärlig så har jag genomlevt ett antal onyttiga helger i mitt liv, så den här är bara en av många…

Har kommit underfund med att jag har en egen sorts schizofren 5:2 rytm. Fem dagars normal kost, en hel del småätande, men rätt så nyttigt överlag. Inget godis, rätt så lite socker. Detta är alltså mina vardagar, som du kanske anar.

Sen blir det helg, och det går åt h—-te. Hehehe… Del ”2” i Lisas ”5:2-kost” består således av onyttighets-frenzy:
Myskvällar, utgångar (ja, alkohol är ju inte direkt nyttigt heller!), ”återhämtningsdagar” och så lite café-besök på det. Och så obligatoriskt söndagsmys

Jag älskar godis för mkt för att sluta helt;) Om jag slutar faller jag alltid tillbaka…

Ah well. Tränat en jäkla massa har jag i alla fall gjort. Både wetvest o långpass på cykeln. Alkohol-ångorna låg som ett moln runt mig på gymet i söndags. Haha. Svettades ut all skit. Tur är väl att jag älskar träning ännu mer än godis, annars hade jag väl liknat en svullen boll vid det här laget, haha.
Och jag måste säga att jag trivs rätt bra med min 5:2-rutin. Så jag kommer nog att fortsätta:)