Vilket skämt. Jag har just spenderat en timme på gymet, och genomfört ett av mitt livs mest ofokuserade träningspass någonsin. Orsaken? Jag har haft annat att tänka på…

På väg mot västertorps simhall, på tunnelbanan, skulle jag som vanligt äta mellanmål. Precis när jag skulle ta första tuggan av mackan kände jag hur det ilade till i vänstra kinden. Den ilande, konstiga känslan kom från spottkörteln i käkvinkeln (parotiskörteln). Vad tusan, tänkte jag, SÅ himla god var väl inte mackan att spottkörteln blev överaktiv?… Men det slutade inte där. Efter att ha ätit ett äpple också upptäckte jag att kinden kändes svullen och gjorde ont. Solklara symptom på spottsten i parotis. Suck.

Väl inne på gymet upptäckte jag att jag såg ut som en ekorre med hamstrad mat i ena kinden. Eller som någon med påssjuka. Efter att ha snabb-konsulterat mina smartaste klasskompisar konstaterade jag att det inte fanns någon mening med att åka till varken akuten eller någon vårdcentral. Bara att avvakta och hoppas att det löser sig…

Så, med en svullen käke i äkta hamsterstil, satt jag i omklädningsrummet och hade beslutsångest anående om jag skulle träna eller ej… När svullnaden lagt sig beslutade jag mig för att köra ett lätt pass, med sjukgymnastikövningarna. Således blev det en oengagerad timme, där världen av tiden gick åt till att googla ”hur masserar man ut en spottsten?” Resultatet blev förstås att både träning och medicinsk efterforskning blev halvdan. Dubbelsuck.

Och nu sitt jag här efter att ha ätit middag. Återigen i med en kind i hamsterstorlek och en rejält ilande spottkörtel. Ju mer saliv som produceras desto ondare gör det. Huskuren, att suga på en citron och ”massera” kinden, är jag otroligt skeptisk till. Inga massageförsök har hittills hjälpt. Men jag är måttligt sugen på att spendera morgondagen i någon vårdkö, så jag hoppas innerligt att någonting kommer att hjälpa…

Snälla citron, uträtta ett mirakel.