…är lättare sagt än gjort!

Speciellt när dagsljuset gör allt för att försvinna innan man vet ordet av…

Alla pratar om hur otroligt viktigt det är att ”frånga ljuset” för att bli piggare. Och visst, det är ju helt logiskt. Solljuset ökar kropens serotoninnivåer och gör oss piggare.
Men ibland är det liiite svår att få till dett!

Det känns som att solen går ner innan den ens hunnit upp,
och klockan fyra känns det som att klockan är sju, minst.

 Idag hade jag dock bestämt mig för att hinna hem tidigt och försöka mig på ljusfångandet… innan jag jobbade vidare på rapporten.
Tiden flög iväg, och klockan två insåg jag: No! Det håller redan på att bli mörkt.

Kikade ut, och insåg att det var bråttom om jag skulle hinna ”fånga det där jäkla ljuset”…

Tog en härlig joggtur.
Hur gick det med knät?
Jo har gått framåt:) det gjorde bara lite ont nedför.
Så jag tog det lugnt i nedförsbackarna!

Och jag hann hem innan mörkret tog över helt.

 Vilken fin solnedgång!

Och man blir alltid välkomnad av vovven när man kommer hem:)

Nu är det tillbaka till artikelsökande, bakgrundsformulering, referenshantering, och excell-klurande som gäller. Jag hoppas att jag listar ut hur man gör de där jäkla tabellerna snart…

Men jag tycker att det är underbart att kunna jobba hemifrån ibland, så skönt!
Jag får njuta medan den här terminen varar…

Ps: VARFÖR är håret så himla perfekt de dagar man inte ska träffa NÅGON?
Idag hade jag en sjukt bra ”hairday”, glansiga, fina lockar. Men INGEN såg det utom främmande männsikor på T-banan…
Någon som känner igen sig?