Snöandets behag har gått över nu, skulle man kunna säga.
Minst sagt.
Ja, världen är vackert vit.
Ja, det är härligt med snö, och
Ja, det var underbart till en början.
Men nu saknas det lite SOL. Sista lediga dagarna. Varför kan man inte få vara ute och fotografera vackra vinterbilder med sin nya kamera? Det blir inte så jättekul med bara vitt, vitt, vitt i hela objektivet…
SOOOOOOL. Hela kroppen längtar efter denna runda ljusboll!
Jag känner det verkligen.
Jag känner det verkligen.

Åh, jag får nästan rysningar!
Bitter? Lite.
Snart kommer de soliga, vackra vinterdagarna, och då är jag fast på Kirurgen SÖS.
Just nu kurar jag gärna inomhus. varje träningspass skjuter jag upp minst två timmar, för jag är så motvillig att sticka ut! Likadant idag: förmiddagspasset blev eftermiddagspass, och hunden stod med korsade ben vid dörren innan vi kom ut:
20min jogg med hund, sedan blev det 30 min ”snabbdistans” på den underbart plogade brandvägen:) Motvilligt, segt, sträckte nästan benet… Men- det blev gjort!
Förresten, på tisdag smäller det. Min projektrapport ska redovisas och försvaras, hoppas att jag slipper använda näbbar och klor;) Personligen kommer jag att vara ganska snäll mot killen som jag opponerar på…Men nu ikväll slipper jag tänka mer på Njur-opponering, (som förövrigt gått ganska bra trots komplicerad statistik) och flyr hem till Johanna och Jesper i Farsta. Har hört talas om ett pannkaks-kalas som ska äga rum där nämligen…