(Vem det nu är som ska tackas…)

– Tack för solen. Den gjorde gott, laddade upp ljusmätare i hjärnan lite extra idag.

Löp-passet idag fick tjäna som solterapi, för något vidare träningspass blev det kanske inte.

Jag och Johanna slirade på glashala isbanor (isiga, moddiga blöta asfasltsstäckor), och försökte bli lite trötta utan att riskera livet. Det gick sådär- min ena framsida lår är till på köpet spänt som en fiolsträng, och lite ömt (sträckning?) så det blev snabb-jogg istället för intervaller för mig.

5x4min snabbjogg.

Pulsen kom nog aldrig över 170…

Men solmätaren och sällskaps-mätaren gick i topp:) Alltid trevligt att träna med Johanna! Och inga dödsvurpor eller benbrott. Vilken bonus!

På eftermiddagen fikades det i ett källarvalv i Gamla Stan med Jossan. Hon åker till Egypten imorrn. Värme.

Blir något avundsjuk.

Om jag kunde, skulle jag också lämna detta bakhala, kalla, moddiga löp-odugliga land och emigrera till varmare breddgrader. Playitas resort, som vissa andra sticker till, vore inte helt fel…