Första veckan på kirurgkursen är avklarad. Händelserikt, roligt, givande, men ansträngande! Jag har hunnit med både skola till 17-18 och träning på det, (+ plugg o lite bilkörning)…

Varje kväll är man helt slutkörd. Men igårkväll fanns ytterligare en anledning till att jag var sjukt trött.

Anledningen?

-Jag sov TRE timmar natten mellan torsdag och fredag.

Varför?

-Jag kunde inte sova…

Varför?

-Jag har ingen aning om varför…

I hela mitt liv har jag haft svårt att somna på kvällarna. För det mesta somnar jag på någon timme, men åtmisntone en gång/vecka vrider jag mig i över två-tre timmar. Och ibland, som i torsdags, går det banne mig inte alls att somna. Jag var på något sätt FÖR trött och förvirrad på torsdagen för att somna alls, och jag vred mig till 03.30… Kanske var det för att jag visste att jag hade en viktigt operationsgenomgång tidigt på fredagmorgonen?

Vissa människor har så otroligt lätt att somna. De lägger ned huvudet på kudden och snarkar sekunden efteråt. Jag har alltid varit lite avundsjuk på dessa människor. Att förlora flera timmars sömn på grund av att man inte kan somna är ju så onödigt!

Sömnsvårigheternas Moment 22: Jag är stressad och oroar mig, därför kan jag inte sova. Jag blir stressad över att jag inte kan sova och kommer att vara supertrött dagen efter –> Jag kan inte sova. Timmarna går, och blir mer stressad.

Jag har nästan börjat se det som ”ett handikapp”, det här med sömnsvårigheter. Vissa människor lider svårt av detta, men jag tror att nyckeln ligger i att ”bryta moment 22”, och inse att det inte är hela världen om man inte sover jättebra (eller alls?) en natt, för kroppen reglerar detta själv med att öka andelen djupsömn nästa natt… Uttrycket ”att sova ikapp” är minsann inte helt taget ur luften.

Detta moment 22 var ett större problem då jag var yngre. Nu har jag insett att man klarar sig helt OK trot väldigt lite sömn- åtminstone EN dag. Visst var jag lite trött på fredagen, men som sagt. En dag överlever man.

Och gissa om det ver skönt att sova på fredagkvällen!