Ibland blir saker inte riktigt som man tänkt sig.

Igår var det anestesi-jour som gällde. Kvällspass. Åkte väldigt motvilligt till SÖS medan solen strålade ute. Väl framme upptäckte jag att en annan kandidat redan haffat narkos-jouren, och jag blev förpassad till ”bakjouren” som satt och rullade tummarna och väntade på att få gå hem kl 20… Inte kul!

Men- jag smög upp på IVA istället, och där hände det lite mer! Så, en anestesikväll blev en IVA kväll, och det var minsann inte fy skam! Spännande att se hur man med diverse olika hjälpmedel kan stötta alla tänkbara vitala funktioner hos en supersjuk människa. Med utsikt över vackra stockholmskvällen dessutom…

Efter avslutat pass skulle jag, som vanligt, skynda mig till bussen nere vid Södra Station. Sprang över Ringvägen, medan ”Herr Gårman” slog om till rött. Plötsligt kom en bil körande i 100km/h, som jag inte såg. Bilen var 1 meter ifrån att köra rakt på mig. Jag var 1 meter ifrån att hamna på SÖS-IVA innan jag ens kommit därifrån. 1 meter ifrån att det verkligen INTE blev som jag tänkt mig. Hela livet hade ändrats, påen millisekund. Bara för att jag skulle skynda mig hem…

Jag överlevde, och bestämde mig för att följa ”Herr Gårman” lite bättre i framtiden…

Idag- PÅSK-”lov” och alla benen i behåll. Skulle träna på morgonen för att ”få det gjort”. 4x8min. MEN- blev istället medlurad till stan för shopping. Ska erkäna att benen kändes förfärligt tunga efter tisdagens genomkörare, och jag var inte svårövertalad att strunta i löpningen.

Så träningen sköts fram ”till liiite senare”.

Liiiiiite senare hamnade jag dock på taket på KTHs studentkår Nymble. Där solen sken och himlen verkade något blåare än normalt. Ett fåtal studenter hade letat sig upp dit denna ”halvdag”. Gratis öl och cider bjöds även. Jag var nöjd! Och nu i efterhand känner jag ansiktet bränna något…

Så. Ingen träning (ännu). Dagen blev helt annorlunda än planerat.

Nu får jag se om det blir några 8min intervaller idag. En sak är säker- det spelar ingen roll om man ändrar lite i planerna. Huvudsaken är att man uppskattar det man har, och lever i nuet. För allt kan verkligen ändras så snabbt…