Kanske börjar tenta-stressen att märkas?

Imorgon är det dags för praktiska provet på Kirurgkursen. En stationsexamination, där vi studenter kastas in i olika rum där vi ska genomföra olika uppgifter och bli bedömda.

Ett i teorin ett ganska roligt sätt att bli examinerad. I praktiken ett väldigt effektivt sätt att stressa upp läkarstudenter med prestationsångest…

Imogon: praktiskt prov. På tisdag skriftlig tenta. Nästa fredag: muntlig examen.

Således går den mesta tiden åt till plugg. Och den tid som inte går till plugg är ovärderlig! Idag samlades kursen för frågestund i stationer på ”kliniskt träningscentrum” och efter det skulle jag förstås vara effektiv- Och springa hem till Petter.

Allt var packat och klart. Trodde nästan jag glömt sport-topen, men den var med. Drog upp skorna ur väskan. Och hjärtat sjönk som en sten:

Jag hade packat TVÅ VÄNSTERSKOR.

Allt som varit så tajmat och klart… Jag funderade febrilt: Strunta i löpningen?  Springa i Sneakers? Åka hem, och sedan springa därifrån till Petter?

Nej: Jag slängde i sulorna i varsinn sko. Höger fot ner i den ena vänsterskon. Tog några joggande steg i omklädningsrummet: Inte så bekvämt kanske, men inte så illa att det inte gick…

Envis som en åsna. Jag vet. Knäpp? Ja lite. Men jag körde snabbdistans 20min+15min+ 5min, med 2min paus mellan varje för fot-vila (ta ut foten, fixa sulan, snabbmassage).  Foten var lite öm men jag måste säga att det gick bättre än jag trott:)

Så går det när man är stressad och tanklös. Är huvudet dumt får fötterna lida. Eller hur var det?