Ösregn varvat med småskvätt. Sinnet är något grått.

Vadan denna deppighet nu när midsommar är här?

Svaret är kanske inte så svårt egentligen: Har inte kunnat springa på över en vecka utan smärta.

Gårdagen började med katastrof. Hade packat o timat in i minsta detalj för att wetwesta och åka till jobbet direkt. MEN, jag blev total-utsparkad från poolen efter 5 ynka minuter eftersom att de höll stängt mellan 11-15, för att sedan öppna på kvällen igen. Idiotiska öppettider! Blev totalsnuvad på konfekten och sjukt irriterad…

Åkte hem, småputtrande av ilska och bestämde mig för att prova jogga istället, och fick ont efter 100m (fortsatte dock några kilometer till). Tre dagars vila har alltså inte hjälpt…

Samma konstiga smärta i bäckenbotten. Huggande, innanför höften ovanför ljumsken.

Har ringt runt till diverse idrottskliniker och fått en ”panik-tid” inpressad hos en idrottsläkare på måndag. Naprapaten jag gått hos tidigare var mkt konfunderad när jag berättade om mina symtom. Stressfraktur i bäckenet? Nja. Det känns mer muskulärt.

VAD kan det vara???

Efter jobbet igår (som tack och lov gick bra) var det dags för tjejkväll i Solna, med asiatisk hämtmat, godis och annat som hör till. Nåja… Tjejkväll var de inte riktigt, Frank var ju med!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gäller att försöka hitta små glädjeämnen, och att umgås med vännerna är helt klart den bästa medicinen. Alternativträning är nog också bra:)

Det vore bara så skönt att veta att det kommer att gå över.

Att det inte är något allvarligt.

Att jag bara behöver vila…

Det här känns så okänt.