Tack och lov!

Orolig som jag är har jag ju varit tvärsäker på att det är en stressfraktur jag drabbats av, och att löparåret därmed varit  totalslut. Efter ett besök hos idrottsläkaren B-C (som också är min handledare i projekt ”knäsmärta”)i Haninge idag är jag något lugnad. Inga tecken på stressfraktur i den kliniska undersökningen. Jag fick hoppa, ligga på mage, rygg, böja benen hit o dit, osv. Och inget tydde alltså på egentliga bäckenproblem…

Men VAD är då problemet?

Troligen (trodde han) kommer problemen från en nervstörning i ländryggen! (Obs, jämför löparknä, som han också tror kommer därifrån…) När jag studerade min egen smärtritning, som alla patienter får fylla i innan undersökningen, så insåg jag att jag ritade ganska ”neurologiska” smärtor… Och det faktum att smärtan hoppat omkring(från höger sida av bäckenbotten, urinblåsa, till mer på vänster sida)  borde ju kanske också tyda på att det inte är en specifik skelettskada?

Hur som helst. Läkaren tyckte att han kände en viss kotglidning i nivå L5-S1, och jag blev tillfrågad om jag villa bli röntgad. Ja för tusan, bäst att få säker diagnos. Så, iväg till handens närsjukhus på drop-in röntgen av ländrygg och bäcken. Fick även recept på anti-inflammatorisk medicin (Diklofenak) som förhoppningsvis lugnar de retade nerverna… Om detta inte hjälper blir det injektion kortison i ryggn.

Alltså- goda nyheter (än så länge, jag inväntar röntgensvaret innan jag ropar hej)

Rygg-problem känns lite lättare att acceptera och hantera än stressfraktur. Vet dock inte vad prognosen är för återgång till träning. Smärtorna måste väck först- och kotglidning låter ju inte heller helt superbt…

Helt lugn blir jag inteheller  förrän jag får reda på resultatet av röntgen imorrn. Smärtorna är ju kvar (kan inte ens ta några joggande steg till bussen), och jag har lite svårt att tro att den lokaliserade bäckensmärtan verkligen kan komma från ryggen!

Menmen, tills jag blir bättre är det väl sånt här man får ägna sol-timmarna åt…

Sist vill jag bara säga att jag är förundrad hur snabbt allt gick idag (undersökning, röntgen, läkemedel, allt på under två timmar!) Allt blir så mycket lättare när man ”har kontakter”. Och jag är så tacksam att jag fick smita föra i kön just den här gången!