”…jag måste hej, jag måste hejda mig…” sjunger Robert Broberg …”när jag ser en tjusig tjej”.

Och jag känner igen mig, precis som Robert måste jag hejda mig. Fast för mig handlar det förstås inte om att springa fram till tjusiga tjejer, utan det är löpning rent allmänt som lockar.

Efter att ha stått, helt smärtfri, på Arc-trainern närmare 80min på gymmet idag gick jag förbi löpbanden. Jag stod och tittade på de joggande människorna, funderade… ”Ska jag bara testa? Några pyttesmå steg?”

Meeeeeen– Jag måste hej, jag måste hej, jag måste hejda mig.

Så jag gick förbi. Rätt in till stretchrummet. Gjorde mina 60 armhävningar och stretchade. Förnuftigt tycker jag. Än blir det ingen löpning på ett tag, en smärtfri dag räcker inte för mig när jag varit skadad så länge. Erfarenheten säger att jag troligen bara blivit besviken av att ställa mig på det där bandet.

I andra sammanhang har jag betydligt svårare att hejda mig:

Idag besökte jag Salomon Store i stan. Hade ju ett gammalt presentkort (pris från SpringCross 2010) på 500kr att använda där. Och självklart kom jag hem med betydligt mer är vad presentkortet räckte till. Men det var ju REA!

En jacka, som kostat 1500, kostade nu 750kr!

Tror att den blir mycket användbar. Den är relativt tjock och passar både till löpning i kyla och promenader i skogen (eller stan för den delen.)

Och sen hittade jag en bonuspryl:

Fastän jag vet att det inte blir några långpass än på länge så kände jag plötsligt att jag bara måste (?) ha ett vätskebälte. Är det inte bättre att bära vattnet runt midjan istället för i ryggsäck om man nu har ont i ryggen? Det rosa-grå bältet låg och suktade mig där på reahyllan…

”Meeeeeen- Jag måste hej, jag måste hej, jag måste hejda mig” ekade Robbans röst i huvudet.

Jag påminde honom om att jag redan hejdat mig en gång denna dag, sprang fram till bältet, ropade ”heeejsan, sveeejsan” och så fick även det följa med till kassan.  Man måste ju faktiskt ha ett vätskebälte Robban! tänkte jag, när jag tog med även det till kassan.

Sitter bra gör det hur som helst, och jag tror att vattenflaskan sitter ordentligt fast…

Behövde bara lägga till 425kr till presentkortet. Ibland kan man väl få lov att rusa fram och säga:

Heeeejsan, sveeeejsan!

Obs, om du inte hört Robert Brobergs sång ”Jag måste hejda mig”, så är det dags att ändra på den saken, annars kan nog det här inlägget uppfattas som helt otroligt underligt…