Om det inte får kallas intervaller, tycker jag minsann att det i alla fall borde räknas som fartlek. För det var ändå en lek med farten.
10*3min på crosstrainer, med 1min ”joggvila” har avklarats idag. (Inte mycket ont här inte!) Enda smärtan satt konstigt nog i knäna… Det var ganska jobbigt måste jag säga, inte löp-intervall-jobbigt, men pulsen var uppe över 180 i slutet!
Diskuterade sedan olika former av konditionsträning med en av alla dessa nya ”vänner” på gymet medan vi stretchade. Och vi var överens: ”ingenting går upp emot löpning” … Hur mycket man än pressar upp pulsen på den jädra crosstrainern så går det inte att bli så slut som man blir av ett stenhårt löp- intervallpass eller tröskelpass. Känslan av total utmattning i hela kroppen går för mig inte att uppnå på annat sätt. Hur länge man än trampar i den där jädra poolen så blir man inte lika stel och trött som efter ett långpass.
Jag saknar blodsmak, mjölksyra, den rivande känslan av kall luft i lungorna.
Men idag har jag i alla fall kört intervaller, och det var ett steg i rätt riktning.
Jag känner samma sak.
Vill inget hellre än att springa ute i den underbara hösten, mn favorit-årstid att löpa på. Finns passet Indoor Walking där du tränar förresten? För det är någonting jag kan rekommendera! Mycket roligare än att stå ensam och harva på en crosstrainer dagarna i ända. 😉
Många steg i rätt riktning! Och nej, det finns inget bättre än löpning…
Låter bra! Du är ”snart” ute i skogen igen!:-)
Fast nej, än så länge är skogen blott en hägring: bakslag idag. Nu är det nästan som en låsning i ryggen! Sjukt trist…