Om det inte får kallas intervaller, tycker jag minsann att det i alla fall borde räknas som fartlek. För det var ändå en lek med farten.

10*3min på crosstrainer, med 1min ”joggvila” har avklarats idag. (Inte mycket ont här inte!) Enda smärtan satt konstigt nog i knäna… Det var ganska jobbigt måste jag säga, inte löp-intervall-jobbigt, men pulsen var uppe över 180 i slutet!

Diskuterade sedan olika former av konditionsträning med en av alla dessa nya ”vänner” på gymet medan vi stretchade. Och vi var överens: ”ingenting går upp emot löpning” … Hur mycket man än pressar upp pulsen på den jädra crosstrainern så går det inte att bli så slut som man blir av ett stenhårt löp- intervallpass eller tröskelpass. Känslan av total utmattning i hela kroppen går för mig inte att uppnå på annat sätt. Hur länge man än trampar i den där jädra poolen så blir man inte lika stel och trött som efter ett långpass.

Jag saknar blodsmak, mjölksyra, den rivande känslan av kall luft i lungorna.

Men idag har jag i alla fall kört intervaller, och det var ett steg i rätt riktning.