Så härligt att kunna rapportera om ett riktigt träningspass! För första gången på ganska länge…

På grund av skadan har det varit väldigt svårt för mig att planera träningen. Vanligtvis är jag en person som gillar struktur. Precis som Carina skriver, älskar jag träningsprogram. Att planera och se fram emot olika träningspass jag ska köra är wunderbar… Till och med när jag alternativtränar gillar jag att ha en plan.

Mien de senaste månaderna har det förstås inte gått att planera någonting. Man har fått ta varje pass som det kommer. Ryggens sinuskurva har gått upp och ned från dag till dag. Känslan när man väl satt där har fått avgöra: svettpass eller bara lätt uppvärmning på cykeln. Således har pulsklockan fått stanna hemma. Tråkigt, men det har bara känts trist när pulsen inte ens når upp till 150…

Men snart kanske det är dags för ”return of the pulsklocka”?’
Idag blev det 3×10 min ”tröskel” på cykeln. Förstås inte ens nära på lika jobbigt som löpning. Det är svårt att få upp rejäl puls utan att stumna i benen, men jag kämpade på ganska bra ändå… Benen börjar faktiskt vänja sig vid det här med cykling! Det är inte löpning, men det är världsmycket bättre än ingenting…

Än så länge fortsätter jag att ta varje träningspass som det kommer. Lyhörd på vad ryggen säger. Om jag inte planerar behöver jag inte bli besviken om det skiter sig…