En liten tagg stack mig i hjärtat igår, när jag fick det här i posten:
Mitt absoluta favoritlopp SpringCross, som går av stapeln i terrängen runt Universitetet norr om stockholm, skickar ut sin årliga reklam. Loppet som jag sprungit troget sedan det gick för första gången för några år sedan. Som jag förra året kom tvåa på och vann en pulsklocka…
Inom mig spinner tankarna på en snar comeback vidare. Till den 21a april borde jag väl kanske kunna vara tillbaka? Jag intalar mig själv att jag inte behöver vara i någon storform. Det vore så underbart att bara kunna jogga runt…
Än finns det hopp!
Mycket kan hända på några månader, väl?
Absolut! Du kanske skulle våga prova några steg snart? Någon gång måste det ju ske…
Hmm, ja jag har faktiskt allvarligt funderat på att testa tre minuter på löpbandet på gymmet. Men det är som förut- jag vågar knappt försöka, av rädsla för att bli besviken!
Jag förstår det! Oavsett när du börjar kommer det att kännas helskumt! Frågan är ändå hur länge du ska vänta….?
Blir du gradvis bättre? Om inte så skulle jag kräva att få komma till specialist (men det kanske du redan har gjort, du är ju trots allt i gamet).
Jooo. Mycket kan hända innan slutet av april. 2010 kunde jag inte gå 6 dagar innan stockholm marathon, men kunde starta och springa i mål på tävlingsdagen. (Sen haltade jag två veckor efter det, men det behöver man ju inte berätta
)
Anneli- jag vågar knappt säga det, men jag tycker att det blir gradvis bättre! Och jag vet att jag borde skaffa en riktig läkare, och sjukgymnast, men just nu kör jag mitt eget race…
Snorkkis- tack för uppmuntran! Om man kan springa en mara kan man nog springa 6km terräng:) hehe…
Visst kan massor hända!! Starta lugnt bara!