Nio månaders ofrivillig löpvila på grund av diskbråck, jag har nästan börjat tappa perspektiv på tiden. Har det verkligen snart gått ett år?

Har varit skadad så länge att den brinnande känslan av ”att måsta komma tillbaka snabbt” har försvunnit för länge sen. Jag träffar Anneli i bassängen på Eriksdal, hon är också skadad. Två skadade löpare är bättre än en, i alla fall när det gäller wetvest:)

Vi diskuterar massa saker där i vattnet, verkligen inte bara träning, men såklart blir det en del skadesnack. Anneli plågas av plantar-fasciit, men har inte nått det något avslagna skade-lunk som jag hamnat i. Hon har bara varit skadad i någon månad och har fortfarande Stockholm marathon som mål. Ett stressande mål. För även om det är bra att ha ett klart fokus som ökar motivationen till rehabträningen, så kan det vara riktigt jobbigt att ha en stundande tävling framför sig när man är skadad. Veckorna rinner iväg utan löpträning och man hoppas varje dag på ett mirakel, så att man plötsligt ska kunna kicka igång hårdträningen precis där man slutade…

Så var det för mig i somras, när jag inte visste att jag hade drabbats av diskbråck. Då tränade jag frenetiskt för att ändå kunna springa under 39 på tjejmilen. Så blev det inte, och nu över ett halvår senare är jag betydligt lugnare. Min ursprungliga plan var att komma igång med joggning i januari/februari, för att kanske kunna köra vårens terrängtävlingar, men jag inser nu att den här säsongen också är körd. Så nu släpper jag tanken på löpning ett tag till och hoppas på att kunna börja jogga lätt närmare sommaren. Kanske när diskbråcket fyller ett år?

Jag vet inte om det är dåligt för motivationen att tappa fokus lite. Men det känns just nu skönt att slippa stressen att bli skadefri så fort som möjligt. Jag har förlikat mig med tanken på att bo på gymmet ett tag till. Nu får det ta sin tid liksom…

På tal om fokus, just nu känns både kroppen och hjärnan så där total-manglad och söndermosad som efter nattpasset. Jag har ingen aning om hur jag ska klara Duggan (skriftligt prov) imorrn. Det har blivit två långa kvällar på SÖS, igår och idag. Jour och förlossning… Tur att utsikten är fin i alla fall!

Solnedgång över årstaviken och liljeholmskajen, vackert!
(fast mobilbilden gör inte riktigt utsikten rättvisa…)