Somliga dagar går allting lite halvdåligt. Inte så att någon stor, specifik katastrof inträffar, men allting går liksom osmidigt. Det är såna dagar man försover sig, upptäcker att osten är slut när man ska göra frukost. Sen missar man tunnelbanan, får fågelbajs i håret på väg till skolan, upptäcker att matlådan läckt i väskan och att man glömt mp3-hörlurarna hemma. Sen hittar man inte sin handledare, blir ännu mer försenad och får springa in i operationssalen när kejsarsnittet redan är klart och barnet är ute. Man sitter i telefonkö hos folktandvården en halvtimma för att sedan få reda på att det inte finns några tider förrän om sex veckor…. Känner du igen dig?

Min dag var ungefär så, minus fågelbajset tack och lov, (men det har hänt mig…) Avslutade kavalkaden med att köra ”wet-tshirt contest” på gymet eftersom att jag självklart glömt sporttopen hemma. Typiskt att jag förstås svettades mer än någonsin tidigare på den där jädra cykeln. Blottar-fasonerna ackompanjerades av en konstig röstförvrängd musik i öronen, eftersom att jag fått låna en handsfree att lyssna via, av en klasskompis.

Men, en som kört spinning i ”lånade” bermudashorts tvekar inte att träna utan sporttop och med något konstig träningsmusik. Och linnet var faktiskt inte så himla genomskinligt, det är ju turkost för böveln…

Så, nu är det bara att hoppas att inte köket brinner upp när middagen ska lagas!

Det gäller i alla fall att se det positiva: Jag fick faktiskt vara med på ett till (helt) kejsarsnitt och handledaren var jättetrevlig. Matlådan smakade supergott, jag fick en tandläkartid tillslut och träningen gick bra…

Bäst att inte gnälla i onödan, då kanske jag får det där fågelbajset i håret imorrn!