Det är någonting speciellt med att rensa ur ett skåp. Den här gången var det dock riktigt nostalgiskt. Tömningen av skåpet markerar slutet av en era. Tiden på SÖS är slut, sista passet på barnakuten är avklarat. Time to say goodbye.
Jag har aldrig varit ett stort fan av förändringar, allt ska liksom helst ”vara som det alltid varit”. Det kändes rent av lite sorgligt att lämna skåpet tomt och slänga igen omklädningsrummets dörr för sista gången. Trodde aldrig jag skulle säga det men jag kommer att sakna SÖS!
Det är häftigt egentligen, hur man med tiden fått ett band till sjukhuset. Hur man gått från att vantrivas till att känna sig ganska hemma. Under tre hela år har det mer eller mindre varit mitt ”hemsjukhus”. Under medicinkursen, som varade i ett helt år, var man helt ny ute på kliniken. Man var ”grön” och visste inte alls hur man skulle bete sig. Jag frågade mig vad jag hade gett mig in på, tänkte att jag aldrig skulle vilja jobba inom vården. Under kirurgkursen blev allt mycket roligare och man började trivas riktigt bra. Under barn och gyn insåg man att det faktiskt kanske ”kan bli en läkare av mig ändå”…
Och nu är alltså sista rest-jouren efter vårens frånvaro avklarad. Skåpet är tomt, men huvudet är fullt. Hoppas jag…
Nu är det bara föreläsningar och examinationer i Solna kvar av den här terminen. Och i höst blir det tillbaka till KI för skolbänksundervisning i social medicin. Nästa gång jag återvänder till SÖS blir det kanske för att jobba.
Det är helt ofattbart att du snart är klar! Har du verkligen varit på SÖS i fyra år? Förstår att det nästan blir separationsångest. Plus lite stress över att utbildningen snart är slut…
Förstår att det känns lite märkligt. Men som sagt, man får se framåt och hoppas att framtiden kommer kännas ännu bättre!
Jag minns verkligen min studenttid som ”bästa tiden”. Trots att jag vet att det inte var roligt jämt. Jag tycks ha förträngt tentaångest och att jag aldrig hade några pengar. Jag minns bara att jag hade kul. Hoppas att du ser tillbaka på din studenttid med liknande glädje, men att många andra eror blir minst lika bra. Men är det alltså en termin kvar, eller? Socialmedicin. Låter ungefär lika trist som socialfarmaci – som jag läste. Förskrivningsregler och författningar och sånt tråk. Tänk vad jag har förträngt…
Johanna- ja jag har ju varit på SÖS under fyra år, men under två av de terminerna hade jag ju dels projekt och så neuro/psyk på annat håll så de gills egentligen inte:) Tror du har rätt i att ett visst mått av ”bli-klar-ångest” också föreligger!
Västgötskan- håller tummarna på fler bra eror! Och det tror jag kommer, problemet är bara att förändring är lite jobbigt:P
Anneli- Visst förtränger man! Jag ser liksom tillbaka på de här åren som att det varit jättekul. T.o.m preklin var helt ok, haha. I själva verkat var preklin en enda lång etapp av total pluggstress och ångest, haha… Och det låter som att socialmedicin och socialfarmaci är exakt samma sak. Då vet du vad jag kommer att tampas med… (Skoltrötthet)
Jag håller med dig, förändringar är jobbiga
Jag gillar att ha det som det alltid har varit 
Ja, man förtränger säkert massor, men det är säkert också lite så att man plötsligt inser att man kommer att sakna vissa delar. Man vill ha det som man inte får, liksom. Eller ja, så är det i mitt fall, det gäller ju inte alla
Nej, jag har inte testat wetwest, men det låter som ett bra alternativ!
Sv: Tack! Vad roligt att du tyckte om mina inlägg. I aim to please
SÖS finns kvar!
Och förändringar är både roliga och spännande!