För första gången på väääldigt länge vallfärdade jag ut till Torvallakliniken i Haninge idag. Jag är så otroligt glad att jag hade möjlighet att komma just till den här läkaren för ett år sen. När ingen annan förstod någonting om mina konstiga smärtor listade han ut att det var diskbråck och såg till att jag fick göra MR.

Men nu har jag inte varit där sen innan jag gjorde MRen, och han visste knappt om att jag fortfarande är skadad…

Rygg- och idrottsskador. Double check!

Det första man får göra på Torvallakliniken är att fylla i en smärtritning över alla ställen som man upplever smärta eller andra besvär. Kan låta ganska konstigt, men smärtritning ett väldigt effektivt sätt för läkaren att snabbt få en bild över patientens (läs min!) problematik. Intressant även för mig att se hur saker förändrats: mindre bäckenbotten, mer höft, rumpa och höftböjare…

Dagens ritning och min beskrivning över hur smärtan varierat med tiden. Den minskar!:)

Under besöket fick jag äntligen se MR-bilderna. Jag blev glatt överraskad över att det inte såg så himla farligt ut. (Skriver kanske mer om det en annan dag…) Den kliniska undersökningen visade att jag fortfarande har nedsatt känsel och styrka i vänsterbenet.

Det slutliga resultatet av besöket kan sammanfattas snabbt:
1) Han tycker att jag får prova jogga mkt försiktigt. (Hjälp, jag blir nästan rädd!)

2) Jag fick en injektion av kortison mot vänster sida av disken mellan kotorna L5-S1 igen. (Fick det ju en gång i somras.) Kortison är kroppens egna sätt att hämma inflammation och jag behöver all hjälp jag kan få för att disken ska läka. Generellt har kortison oförtjänt dåligt rykte, man hör mycket om att det ”hämmar läkning” osv. Men jag litar på den här mannen, säger han att kortisoninjektion i ryggen brukar fungera för löpare med samma besvär som jag så tror jag honom. Kortison blockar tydligen just de inflammatoriska ämnen som ger nervretningen, så jag är villig att testa igen…

Injektionen kändes knappt alls. En kortisonspruta som är given på rätt sätt är inte smärtsam. I efterhand känns det att någon ”varit där och rotat” men det gör inte väldigt ont.

Enligt läkaren var det bara att leva normalt efter kortisonet, men han gillade inte riktigt att jag jobbar med servering… Träningen idag blev lätt wetvest, men imorrn blir det ett lyxigt ”mitt-på-dagen cykelpass i gymet;) (Tar i trä att ryggen ska kännas ok imorrn med!)

Hur som helst: återbesök väntar om tre veckor, för att utvärdera effekten av injektionen. Och innan dess ska jag alltså ha provat jogga lite…