Någon sorts terapiform måste nog alla människor ha. Löpning brukade vara min. Att få gå ut och träna kunde lugna ner mig även i de mest stressade tider och ofta löste jag en hel del livsproblem under mina löppass. Nu, när jag verkligen behöver en ventil för tankarna, har jag hittat en ersättning. Cykling.
För finns det ett bättre sätt att avsluta en rätt intensiv arbetsvecka, med sjukt mycket nya intryck, än att få vara ute i naturen, och bara hinna sortera sina tankar?
Akuten i tre dagar nu. Har insett att jag faktiskt kanske klarar det här. Jag har verkligen tvivlat på min egen förmåga. Sett de andra underläkarna jobba nere på akuten, ta massa patienter och beta av dem en efter en. Har tänkt att de verkar så säkra och duktiga. Och plötsligt idag insåg jag att jag är på god väg att komma dit. Man utvecklas så otroligt mycket på kort tid här i Gällivare. Man pushas verkligen att göra saker som man inte tror att man klarar, och det är en rejäl utmaning…
Så terapin är nödvändig. Medan jag cyklar kilometer efter kilometer går jag igenom dagens händelser. Hinner bearbeta. Nojja över misstag, epikriser som är dåligt dikterade. Hur fina blev stygnen? Hur gick det för patienten som jag skickade till operation?
Jag trampar lugnt, helt utan krav. Andas fjäll-luft och njuter av omgivningarna (önskar att jag hade en filmkamera på hjälmen och kunde visa hur vackert allt är.). Sakta lämnar stressen kroppen…
Sedan dränks jag i ett plötsligt ösregn, men vad fasen. Shit happens:)
Underbar bild. Och jag känner igen mig i det du skriver. Löpning är bästa terapi. Vilken tur att cykling fungerar på samma sätt för dig!
Klart du utvecklas mycket! Jag beundrar er läkare väldigt mycket, att ni klarar trycket så bra och hjälper oss andra när det behövs. Ni är fantastiska!
Förstår hur allt ansvar väcker mycket funderingar och tankar. Men visst är det också härligt med utmaningar som man växer med.
Och jag kan tänka mig att luften och omgivningarna däruppe är fantastiska att cykla i ! En vacker bild..
=)
Det är verkligen terapi med träning. Ibland undrar jag vilket vrak jag skulle vara om jag inte hade löpningen. Huuu- hemska tanke.
Helt underbart! Träning är verkligen en terapi tycker jag. jag mår alltid bättre när jag tränat…Och du, alla tvivlar vi på oss själva, men sen faller det på plats som sagt!
Sötaste vännen! JAG har aldrig tvivlat på dig så varför tvivlar du? Är glad att du börjar inse att jag har rätt. 😉
KRAM
Var skönt för dig att du börjar få självförtroende i yrkeslivet, måste betyda massor!
Oh vad vackert!!<3
träning är terapi!
Men problemet med cykling är ju att man aldrig blir så där ritkigt trött att man bara kan koppla bort allting annat… Men man hinner sortera tankarna!
Ingmarie: du är så snäll:) Klart att man tvivlar, hehe, jag är helt enkelt den ”typen”…
Sv: 1200-pass kallade jag det för det blev så många repetioner totalt (+20 då).12 övningar 100 reps av varje, dock i omgångar ex armhävningar 20×5.
Gav grym träningsvärk så det var nog effektivt! Bra träning på kort tid. Och går ju variera hur man vill .. Gjorde ett tidigare inlägg vilka övningar jag hade.
=)
Du har valt att vara den typen…