Det slår mig varje helg hur otroligt skönt det är att vara helt ledig när man är ledig. Under hela livet (men ffa de senaste typ 7 åren) har man ständigt haft känslan att man egentligen borde plugga. Alltid en gnutta dåligt samvete alltså. But no more!

Igår var en fullspäckad dag. Anneli gästade min hemmapool I Hägersten för ett förmiddagspass wetvest. Mycket angenämt sällskap må jag säga. Och trevligt att vara färdigtränad relativt tidigt. (Latmasken här har nämligen annars en tendens att sega bort halva helgdagarna…) Resten av dagen kunde istället spenderas i solen på stan. Mötte bland annat upp kära Skåne-Sara för fika i Kulturhuset. Hon är nämligen uppe i Sthlm över helgen för löptränar-utbildnining och då får man lov att passa på!

I brist på bild på Anneli får min slitna, hund-tuggade wetvest posera, tillsammans med vattentäta mp3n, som fick utgöra sällskapet sista halvtimmen när Anneli blivit tvungen att gå.

Lördagen var lite av en bloggdate-dag med andra ord. Ibland undrar jag varför jag håller på och bloggar. Mer än en gång har jag allvarligt funderat på att sluta. Men när man tänker efter (Warning: nu kommer en rejäl klyscha) så har jag lärt känna så många fina och intressanta människor genom bloggandet… Kanske hade jag fått träffat dem ändå, Anneli och Sara, genom att Ingmarie (som känner dem båda) var extratränare i Huddinge ett tag. Men jag tror inte att vi hade återupptagit kontakten om det inte vore för bloggarna.

Så jag är tacksam för de fina bekantskaper jag gjort. Även tacksam för ledigheten. Och det enormt fina vädret.

Nyvaken. Trampar mot mitt mål…
Tio minuters lugnt trampande och jag var framme. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: det är skönt att ha nära till föräldrarna ibland.

Målet är nått:)…

Nu D-vitaminboostar jag inför en arbetsvecka som bland annat innebär flytt för mottagningen till Värtahamnen. Lord.