Det är inte ofta jag skriver i bloggen om utekvällar, (annat än när jag klagar dagen efter, haha) men idag tänker jag göra ett undantag.
Det är nämligen något speciellt med att komma ut från en nattklubb kl 04.30 och inse att solen skiner. Inomhus råder totaltmörker och fest, hjärnan är helt inställd på att det är natt. Sen kommer man alltså ut och inser att den nya dagen redan börjat. Solen bländar, fåglar sjunger. Krock.
Hur son helst: Vi hade väldigt roligt igårkväll, jag och syrran.
Begreppet syskonkärlek må vara utslitet och lite kliché-artat, men det är verkligen en speciell typ av relation…
Det var länge sen jag skrattade så mycket under en utekväll. Till och med när solen ilsket lyste i ögonen på tunnelbanan på väg hem var vi glada. Till och med när mina stackars fötter nästan blödde av skavsår skrattade jag.
Aj. Mördade fötter.
När vi kom till Fruängen vid 05-tiden var det bara att ta av skorna och börja promenera hemåt. I solskenet. När fotsulorna ömmade för mycket åkte skorna på igen, och de enorma blåsorna på stortårna sprack. Nice.
Trötta men glada.
Idag var det nästan lite skönt att det var dåligt väder… Hade tänkt cykla idag igen, men fötterna var så illa tilltygade (smärre köttsår) att ett wetvest-pass kändes mer passande. Det blev 90min vattenlöpning och både fötterna och kroppen mådde betydligt bättre efteråt. Jag kan dock avslöja att det sved ordentligt första minuterna i vattnet…
Resten av dagen har förstås spenderats med min kära mamma:), bland annat på Ikea. (What a way to spend mothers day ey?) Hon är världens gulligaste. Har i alla fall äntligen fixat det sista på balkongen. Perfektion är uppnådd.
Nu fortsätter regnet att ösa ner på mina fina fina utemöbler och jag ligger med fötterna i högläge i soffan. Rätt så nöjd med helgens insatser…
Och när man lämnat den tiden efter sig undrar man hur man orkade…
Ja alltså, att du orkar! Och sen träna dagen efter?… 😉
Mysigt ni har ihop .. har också en nära relation med mycket skratt (även gråt ibland) med min syster. Ja iof även mina bröder kan jag ”parta”, vi är ju några stycken, 6 syskon.
Kul kväll men jag undrar som ovan! HUR orkar du !?? 😉
Haha, Anneli: Jag har kommit in i andra andningen. Det ÄR möjligt;)…
Johanna: Blir oftast inte alls bakis. Bara lite trött o då går det ofta över när man tränar:P… Men ska erkänna att jag ibland vilar ”dagen efter”
Maria: Ja exakt, gråt förekommer också mellan mig o Mimmi. Och skrik. Haha… Angående orken: så länge man dansar så orkar man:)
Jag säger som Anneli.
Men man orkar olika saker i olika perioder i livet antar jag. 
Tror man orkar det som är kul helt enkelt!
Och härliga bilder.:-)
Tänker lika som Anneli och Ingmarie… hur orkar man vara vaken så länge. Glad och nöjd att jag passade på under tiden jag pluggade